Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1852, sida 1

—W—— — — — — kinden. Derpå sramtog hon efter något letande en silfverfingerborg, som hon skånkte den lilla. — Tag den hår, mitt barn, eftersom du år så vånlig och nått. — Jag önskade köpa några vackra spetsar. — Tack, tack, min goda fru! svarade flickan. Vi hafva mycket vackra spetsar. Behagar ni stiga in i det hår rummet; och i det hon tog några steg inom porten ropade hon: Pra moder, fru moder, kom fort ner! Hår år en vacker fru, som önskar tala med er. — Några ögonblick derefter inträdde ett fruntimmer af omkring 40 års ålder i samtalsrummet. Hålsa och sinneslugn afspeglade sig i hennes ansigte; hon tycktes vara friden och godheten sjelf. Med en nigning erbjöd hon senoran en stol. — Hvilken åra, ådla fru, sade hon, att grefvinnan dAlmata bevårdigar detta hus och dess stackars barn med sitt besök! Hvaruti kan jag vara er till tjenst? — Jo, min båsta fru, jag önskade köpa några vackra spetsar och på samma gång begagna tillfållet att se en stiftelse, som år så berömd för sin renlighet och ordning. — Föreständerskan Öppnade hastigt en stor