Utslaget i Svedmarkska målet. (Forts. fr. N:o 51). Bokhållaren Holm, som förklarat, det han hvarken anbefallt eller ens föreställt sig möjligheten af annat vålds utöfvande mot sin före detta myndling, än det som varit af behofvet påkalladt, för att få henne, oansedt sin vägran, återtransporterad till sitt bem, har ansett sig fullt berättigad till en så beskaffad åtgärd i följd af den pligt, han, i egenskap af målsman, ugt att, enär hon sjelf dertill saknat förmåga, om henne taga vård; och för att ädagalägga, det Svodmark tidtals varit rubbad till sitt förstånd, samt dessemeilan intagen af sådane nycker och egenheter, att våld stundom erfordrats för att bringa henne till iakttagande af nödig snygghet, och för hennes behöriga omvårdnad, har Holm, som den 22 Juli 1846 blifvit, på anhållan af Svedmerks broder, vice pastor G. F. Svedmark, förordnad till bennes förmyndare, dels företett ej mindre ett bref, som, efter uppgift, vore aflåtet såsom svar å en Holms skrifvelse af Juli månad förlidet år, från bemälde vice pastor, af innehåll, att det förekommit honom, som vore benägenheten till den egna viljans framgång ett hufvuddrag i hans omyndiga systers lynne från äldre tider, hvilket äfven framlyste uti hennes envishet, deraf likasom af hennes oförståndiga beteende i öfrigt hennes omgifning icke kunde annat än tröttna; på grund hvaraf och då hon i erfarenheten visat sig oförmögen att hafva egen hushällning, herr vice pastorn ansett rådiigast, att bon blefve inackorderad hos någon, der hon underkastades en allvarsam behandling utan stränghet, enär det icke ginge an att öfverlemna henne åt någon vårdarinna med klenmodigt väsende, än ock bemälde vice pastors intyg af den 28 Okt. förlidet år, derom, att Holm med trohet, omsorg och nit förestätt förmynderskapet för Anna Johanna Svedmark, tillika med ett bevis, utfärdat af hr regimentsläkaren O. F. Brink den 21 i samma Oktober månad, derom att mamsell Svedmark såväl för mera än fyra år sedan, då hon å Stampen af honom behandlades i och för en elakartad frossfeber, som ock, då han någon tid derefter besökt henne hos fattighusbokbållaren Lange i sattighusen, befunnits, så vidt han erinrade sig, egen och besynnerlig, sålunda att hon visat sig sluten och föga eller intet meddelsam, hvarigenom hr doktorn, efter flere till henne fruktlöst förnyade frågor om sjukdomstillståndet, nödgats vända sig till hennes omgifning för erforderliga upplysningars erhållande; dels ock låtit såsom vittnen afböra åtskilliga personer, derigenom är vordet utredt: att Anna Johanna Svedmark, efter att någon tid förut hafva visat sig mycket egensinnig, i medlet af Mars månad 1847 fallit i full galenskap, derunder hon sökt tillfälle att kasta sig ut genom fönstret från sin dåvarande bostad i andra våningen af handlanden Börjessons hus i Stampen, och måst stundeligen bevakas af legde personer intill slutet af samma månad, då hennes morbroder, förenämnde Lange, låtit afhämta och hemma hos sig bevaka henne tills frampå sommaren, då bon blifvit lugnare och med bevakning stundom fått gått ute samt derefter blifvit så återställd, att man ofta hos henne icke förnummit någon sinnesrubbning, eburu hon en längre tid befunnits svårmodig och likasom folkskygg; att hennes så beskaffade sjuklighet fort farit omkring två års tid, hvarunder bon väl tidtals visat sig alldeles klok, men stundom i ett ögonblick, u