Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1852, sida 2

—— ————————————————— — — na nekade långe att lyda, men sörfärliga misshandlingar tvingade henne slutligen till bekännelse. Nu började den ursinniga soldaten prata om belöning och penningar, till dess jag gifvit honom alla de penningar jag hade med mig. Jag mäste dessutom lofva honom att hvarje vecka sända honom något. Nu år han således nöjd, ty... men tyst senora, jag hår grefven komma uppför trappan. Huru vål, att ni nu genast år fårdig att följa honom. Grefve dlmata inträdde verkligen med ett vånligt leende i rummet. Han våntade några ögonblick vid spegeln, medan hans makas toilette fullåndades. Med beundran och glådje bemårkte han huru hennes ögon glänste af nytt lif, samt tillochmed ofta med innerllg kårlek hvilade på honom. Han trodde sig deruti se en tacksamhetskånsla får hans eftergifvenhet på morgonen och gladde sig dubbelt deröfver. Hjertligt fattade han hennes hand, och båda lemnade rummet får att aflågga visit hos Senora de Beza de SantaCruz. (Fortsåttn.) Nn I