med sin nåd ledt dina efterforskningar? Du år vål såker på att man icke bedragit dig? — ack, det vore min dåd! — Hår då min beråttelse med tålamod, senora. Tiden år dyrbar, ty Domingo sade mig vid min återkomst, att ni snart skall göra en visit i sållskap med grefven. — Domingo har sagt sannt; skynda dig säledes. — Nåvål. Jag visste i dag icke hvart jag skulle gå, eller hos hvem jag skulle skaffa mig underråttelser. Det år icke eller underligt, senora, vi hafva nu redan i fjorton dagar anstållt fåfånga efterspaningar. Jag åmnade just återvånda med oförråttadt årende, då en gammal hustru, som förut stundom arbetat och skurat i herr grefvens hus, tilltalade mig på gatan och frågade mig huru ni mådde. Ni kånner henne såkert också, senora, emedan hon åfven varit som hjelphu stru i er faders hus. — Menar du Therese Costerlings? — Ja, just densamma. Det ena ordet gaf anledning till det andra, och sålunda ledde jag samtalet åfven på Anna Canteels — och jag fick veta af Therese, att hon fört en dålig vandel och åndtligen gift sig med en soldat,