Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1852, sida 2

märkning. att ort.-förs. bort erinra, att hans lättsinne kunnat beröfva tusentals lidande den lindring i deras nåd, som vålvillige medmenniskor velat bereda dem, att hans skrifklåda kunnat återhålla mången från att till den hungrande utsvultna liken råcka den skårf, eller den brödbit, hvarmed han eljest af godt hjerta velat lindra den usles belågenhet. Då art.-förf. sramkastat häntydningen derpå, att ådelmodets gåfvor missbrukats och sörsnillats, borde han betänkt, att då han beskyllt andra att stjäla brödet från den med hungersdåden kåmpande, han icke allenast tillvitat den an tastade det hjertlösaste och skåndligaste af alla brott, utan åfven att han sjelf dermed kan åstadkomma hvad han beskyllt andra för. Hvad art.-förf. nåmner om en del perso2 : ners förhållande till allmogen, visar sullståndig okunnighet om dessa förhållanden. Det vare derom nog sagdt, att bland de personer som han samtaget skändar såsom egennyttiga och hjertlösa blodsugare, finnas de, hvilkas gifmildhet och goda hjerta i orten blifvit ett ordspråk, och hvilkas handlingssått fram kallat och framkallar allmogens och andras talrika vålsignelser. Hvad sårskildt angår den tjensteman, hvars anfallande på ett årekrånkande sått synes varit en af artikelns hufvudsakliga syftemål, vill ins. såsom ett motstycke till art.-förf:s uppgifter hafva upptaget, att nåmnde tjensteman, under en längre följd af år förestått sin besvårliga och svåra tjenstebefattning på ett sådant sätt, att han tillvunnit sig förmåns bevågenhet, vånners aktning och allmogens kår lek — ånskönt ban tillika, hvad det synes, sådragit sig oblidkeliga fiender, i de flesta fall derigenom att han sökt motverka och utrota oordningar och oseder. Hans omtalta rikedom år ej för ins. kånd, hvad han derom hört år endast att den , antydde personen genom sitt redbara och rättskaffenshandlingssått, lyekats tillvinna sig enskildt förtroende och har detta att tacka för en i ekonomiskt hänseende oberoende stållning. Slutligen år ins. i tillfålle att upplysa, att utdelningen bland de nådlidande, af de rikliga gälvor hårilrån lemnats, icke varit anförtrodd åt någon eller några enskildte, utan hittills verkstållts af sockne-nåmnderne, i samråd med presterskapet i hvarje församling och under tillsyn att intet deraf anvåndts till annat ån, hafre, salt och potåter. I sammanhang med understödens utdelande, lärer man sökt ordna så, alt de olyckliga nödlidande, i stållet att stryka landet omkring, kunna uppehälla sig hemma och sysselsätta sig med arbete. Då redovisning kommer att ske får de hårstådes influtna gåfvor komma vederbörande sannolikt att nårmare upplysa detaljerna af dessa gäfvors användande. Ytterst får ins. anhålla, att red. måtte uppmana Snällposten och de tidningar som estertrycka dess artikel, att jemvål upptaga hvad som såges till densammas vederlåggande. Götheborg den 4 Mars 1852. ÄHZHHH