till eftertrådare fär lord Palmerston i förening med den hittillsvarande vicekonungen i Irland, lord Clarendon, och en salang af oberoende män utaf det liberala partiet. Samma tidning påstår, att det liberala partiet i underhuset beslutat, att icke ansätta den nya ministeren, innan budgeten och myteriikten (hvarpå hårens och flottans tillvaro beror) blifvit voteterade; men sedan åmnar Cobden, såsom le dare för handelspartiet, föreslå en resolution, som förpigtar huset att vidblifva den hittills följda frihandelspolitiken. Omröstningen hårom kommer att såtta ministeriet Derbys styrka på ett hårdt prof; ty Whiggerna skola naturligtvis alla rösta för resolutionen. Den 23 afgåfvos i båda husen de ministeriella sörklaringarne ösver kabinetts-föråndringen. I öfverhuset skedde detta genom den förre konseljpresidenten markisen af Landsdowne, som begagnade tillsället att på samma gång taga afsked af huset, enår hans höga ålder ej mera tillåter honom att deltaga i diskussionerna. Lord John Russel underråttade underhuset om ministerföråndringen och uppgaf som orsak till densamma den votering, som ågt rum den 20 dennes och hvilken förbjöd honom och hans kolleger att långre förblifva på sina poster. För öfrigt förklarade han, att han skall motsätta sig hvarje föråndring i spanmålslagarne. Han blef oupphörligt afbruten af bifallsrop. Begge husen hade sedan uppskjutit sina möten till d. 27 Febr. De af de nya ministrarne, som åro medlemmar af underhuset, måste underkasta sig nya val, hvilka med det sörsta komma att söretagas. Frihandelspartiet börjar redan röra på sig för att mota möjliga försök från den nya ministerens sida att återinföra spanmålslagarne. Standard, ett toryblad, menar imellertid, att frågan om spanmålstullen får hvila tills vidare. FRANKRIKE. Regeringen anvånder alla möjliga försök för att hindra oppositions-kan didaternas val. Presekterna i Paris och Lyon hafva till valmånnen i sina departementer utfårdat proklamationer, hvilka i ett hotande språk älägga dem att endast gifva sina röster åt regeringens kandidater. Men icke nog härmed, utan regeringen underlåttar på allt sått spridandet af sina kandidaters valcirkulårer, medan detta för oppositions-kandidaterna göres så godt som omöjligt. Det år allaredan i val-lagen förbjudet att bilda valkomitåer och hålla valmöten, och nu förbjudes tillika kringdelning af valcirkulårer, så vida icke styrelsens samtycke dertill förut erhållits och vågras auktorisation till tryckandet af valsedlar med sädane kandidaters namn, som äro vederbörande mest misshagliga. Af oppositions kandidaterna i Paris hafva Casimir Perier, Dupont (de lEure) och E. Sue undanbedt sig att komma på förslaget. Härigenom har uppstått stor förvirring i oppositionens låger, och man tror näppeligen, att det skall lyckas henne att före valen tillvägabringa en ny lista med någon utsigt till framgång. Oppositionens enda hopp består nu deri, att regeringens kandidater, genom ett talrikt uteblifvande från valmånnens sida, skola gå miste om det nådiga röstantalet. Något sådant synes åfven regeringen befara, men det år också det enda, ty att dess kandidater skola segra derför har den nog dragit tillråcklig omsorg. BELGIEN. Man vill veta att ryska czaren lofvat att med 100,000 man understådja Belgien, i fall det anfalles af Bonaparte. Äfven Holland skall hafva lofvat att till lika åndamål bidraga med 30,000 man. Äfven sörljudes, att czaren befalt att i hollåndska fonderna dfverflytta de 50 millioner srancs han nedlagt i franska statspapper, enår han efter konslskeringen af huset Orleans egendom icke mera anser sitt kapital för säkert. Vidare omtalas en förklaring af brittiska regeringen till den franska, af det innehåll, att den förstnåmnde skall låta besåtta Antverpen och Scheldeskanserna med 10,000 man, såsnart en fransk soldat såtter sin fotpå belgiska området. Inrikes Nyheter. dötheborg.