Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1852, sida 1

under senaste åren, att dessa framsteg för. dubblats, sedan alla de ryska grånsländerna Ja, sjelfva Österrike, begynt frigifva sina bön. der, och att man, utan att kunna beståmm: någon tidpunkt, då lifegenskapen i Rysslanc kommer att vara aldeles upphälven, likvål me såkerhet vågar påstå, att detta en gång komme; satt ske. Alla af Alexander och Nicolaus mec afseende på böndernas stållning stiftade laga syfta till detta mål. Hvad deremot den absoluta makten angår. så har den i Ryssland en utstråckning, som den aldrig haft i något annat europeiskt land. Icke en gång Ludvig XIV hade de söreträdesråttigheter, som ryska nationen tillerkånner sin kejsare. Den ryska kejsaren år mera oinskrånkt som verldslig och andlig herrskare, ån Sultanen, hvilkens makt — åtminstone enligt principen — alltid varit bestämd af Oulemas och ånnu i dag, betydligt inskrånkes af lagar och högtidliga förpligtelser — och beror blott af sitt eget samvete, sin egen enskilda mening. Han år sjelfherrskare, det år den första af hans officiella titlar. Denna makt kan innefattas i ett ord, czarism. Dess hågsta stråfvan går ut på ett slags påfvedåme. Cvaren talar gerna till sina soldater om Rysslands heliga kall-. Hans proklamationer, i synnerhet sedan 1848, kunde gerna, likasom fordom Souwaroffs, varit skrifna i psalmstil. Man har sagt, att kejsar Nicolaus, efter de senaste årens revolutioner, stråfvat att blifva Europas öfver-polispresekt. Det skulle blifva en polisprefekt med herdestafven i den ena och svårdet i den andra handen. Detta karaktersdrag tillhör icke uteslutande den nuvarande suverånen. Det finnes hos hela den presterliga furstefamiljen Romanofl, med undantag af Peter den Store, som uppsostrades utom Ryssland och aldrig befattade sig med någon mysticism. Denna riktning har visat sig hos alla hans eftertrådare, liksom om den vore oskiljaktig från den ryska naturen, och sjelfva Katharina den 2:dras blod var icke fritt derifrån. Man vet till hvilken grad m:me Krudeners vån, kejsar Alexander, dref denna känsla. Nicolaus den l:ste år honom fullkomligt vårdig. Den furste, som vid slutet af ungerska kriget den 29:de Aug. 1849 publicerade ett manifest, hvilket slutar med ord som dessa: Nobiscum deus! audite populi, et vincemini quia nohiscum deus, denna furste sörtjenar att eftertråda författaren till den, heliga allians-traktaten på thronen. Ått denna kånsla år uppriktig derom kan intet tvifvel uppstå, den år årftlig och fullkomligt rysk. (Forts.) A V-VXt 00060 F Oc 7 Rö TA nanna nanna so