Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1852, sida 3

— — — — — AA oj derrätta henne om Andres död; han var oförsynt nog att skryta öfver den förfårliga tjenst han gjort honom. De förbannelser, som den unga flickan hopade öfver hans hufvud, de bittra tårar hon sålde, bevisade, hvad han borde hafva insett förut, att Luz aldrig ålskat honom. — Det har man för det man uppossrar sig för sina vånner, sade Berrendo till sig sjelf, då han lemnade Tehuacan. Får mig återstår ingenting annat, an att blifva munk i något kloster. Berrendo fullföljde emellertid icke detta fromma beslut, utan, i stållet får att gå i kloster, trådde han i tjenst hos den fruktansvårde Gomez el Capador. Han deltog i flera af denne obarmhertiga höfdings ströstäg och var hans vårdige soldat; då åndtligen freden gjorde slut på striden med Spanjorerna, utbytte han sitt guerillalif mot jågarelifvet och begaf sig till skogarna vid San Blas, der han delade deras mådor och besvårligheter, hvilka oupphörligt genomstråfva dessa ofantliga, dystra och ensliga urskogar. Slut. A