Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1852, sida 2

kroppsdelarne, i huru stympadt skick de ån befunno sig, likvål voro för välbehållne för att kunna hafva tillhört personer, som vid explosionsågonblicket varit inuti eller invid kruthuset. Mången förståsigpåare ville åfven hafva för sannolikt erkåndt, att, hurusstor fårådelsen nu ån vore, nårmare 3000 centner krut dock skulle hafva huserat i betydligt större skala. Uppbördsmannens, åfvensom dennes kontrollants hittills allmånt erkånda redlighet och påpasslighet tilläto emellertid icke att.sätta ifråga möjligheten af något underslef eller nidingsdåd. Detta oaktadt har vederbörande allmänna åklagare funnit sig af ganska giltiga skål föranlåten, att yrka högst strånga ansvar på så vål uppbördsmannen som kontrollanten och det år icke allenast förunderligt, utan alven, från råttskånslans synpunkt, beklagligt, att den ransakande auktoriteten visat sig alldeles döf för aktors påståenden. Såvål uppbörasmannen som kontrollanten har nemligen uraktlålit ait iakttaga den i och för krutvården utfårdade instruktion, och vårdslåsbeten i detta hånseende har gått så långt, att någon kontroll icke ens pro forma någonsin utöfvats; ja, uppbörsmannen har tillochmed stådse innehaft den nyckel till krutförråderna, som kontrollanten bordt innehafva. Höjden af en rättkänslan krånkande konsideration med åtminstone till formen brottsliga uppbördsmän tyckes vara uppnådd, då aktors yrkande om de felaktiges skiljande från vidare uppbördsbesattning och om inventering af de öfriga förråden, utstållts till deras förklaring! Men nog hårom tillsvidare. Vi våga påstå att denna sak i mer ån ett hänseende kommer att blifva en ytterst mårkvårdig -cause celebre. — svenska Tidningen för den 26 Februari svarar på anmärkningarna om den fördröjda biskopsutnåmningen i Calmar med den motanmärkning, att felet år Rikets Stånders, som icke skaffat pensioner. Såsom synes, gåller frågan Genberg, hvilken, om han blefve nåmd biskop, icke snart hade någon lön att tillträda. Men detta år ju endast ett svepskål; ty först och fråmst år ju icke Genberg, såsom icke varande prest och för öfrigt temligen oqvalificerad, den beråttigade bredevid eu Såve, som uppvuxit i ståndets tjenst, och för det andra år det ju ingenting som hindrar att hr Genberg någon tid kunde åtnöja sig med sin professorslön i Lund. Han har alldeles icke så stora förtjenster om såderneslandet, att han behöfver mera ån hvad som bestätts dess utmårktaste mån. Anmårkarne hafva i salla hänseenden rått; och, om icke Rikets Stånder, med anledning af detta och flera liknande exempel, ifrigt yrka på biskops-embetenas indragning, så åro de, lindrigast sagdt, mer ån artiga.