Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1852, sida 1

nerhet Andres, ansigte, låsa en djup modlöshet, hvilken sullkomligt råttfårdigades, när man betraktade omgisningarna och de olyckliga omståndigheter hvari de befunno sig. — Måtte endast icke mina aningar gå i fullbordan! sade Andres, i det han kastade en nåstan tröstlös blick på den af vattnet hårjade trakten, och bara det icke går oss som Spanjorernas håst, hvilken icke kunde nå målet för sin resa, emedan dess ryttare satt den i för stark fart. — Det samma år jag rådd för, svarade Berrendo, icke mindre förståmd. — Jag befinner mig hår uti en för mig obekant trakt, fortfor Stöfvaren; det har jag förgålves förestållt generalen, och om jag nu misstoge mig om vågen eller lemnade en fiende i vår flank, utan att motarbeta hans planer, skulle det för mig vara en vanåra, den jag icke kunde öfverlesva. Om han endest velat uppskjuta detta företag tills efter regntidens slut. Det år din skuld, att han tagit oss till vågvisare mot vår vilja, svarade Berrendo. Om vi icke hade rest den natten, då vi ville stanna uti Indianens hydda, får att icke möta nattspöket, så skulle du icke hafva kunnat visa generalen den väsendtliga tjensten att rädda en del af hans kavalleri, och ej heller