Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1852, sida 1

hvarjehanda sått. Spionerisystem, förföljelser, intriger af alla slag beverkas af dessa, sin verkliga natur af bedragare dölja de under helighetens mantel, och så år det dem ganska lätt att bli herrar Öfver sina brödersoch systrarssamveten och förnuft — samt öfver deras kassor. Det år dessa aulfvar i såraklåder-, för hvilka det år af så stor vigt att taga sig tillvara. De åro farliga, emedan de förstå att sig till godo begagna den menskliga svagheten — de kånna fullkomligt verkan af, å ena sidan, en vål anbragt skråmsel, åfvensom å den andra, ett val anbragt smicker. Likasom man skråmmer barnet för busen, så skrämma såsarepresterne sina åhörare för den sjö, som brinner af eld och svasvel, och likasom man i det dagliga lifvet såger hvarandra komplimanger, med hvilka man icke har någon mening. så säger låsarepresten till sina gynnade lårjungar : nu år du sullkomlig-Det år ett asatskråmeri.V de drifva, dessa låsareprester, med deras sörklarande af sullkomlig. der de så finna för godt, eller deras fördömande, der de finna sådant vara af effekt. Låsarne utgöras till mesta delen af mensklighetens invalider, åfven i fysiskt afseende. Flertalet åro sjuklingar eller till åren komne personer, som tånka så hår: -jas har icke lång tid att lefva; det år derföre så godt att jag ju förr dess heldre försåkrar mig om intråde i de saligas boningar; men hvem skall vara mig behjelplig dertill? till hvem skall jag vånda mig? till A, eller B. eller C? Nej, de skulle kanske fordra, att jag genom uppfyllandet af mina pligter som menniska skulle förvårfva mig himlens barmhertighet; det vill jag icke underkasta mig; det år för besvårligt, och skulle kanske bli kånbart för min kassa; nej, jag vill derför vånda mig till H., han skaffar mig in för en måttlig kontant betalning. Och så öfverlemna de sig åt den andlige kommissionåren, som leder dem blindbock in på salighetens våg, de följa villigt med som i en reception i frimurareorden, de bli seende bröder och systrar, de bli allt fullkomligare för hvarje grad, och lro sig slutligen göra vår Herre en serdeles åra genom intagandet af hedersbånkarne i hans rike. Låseriet år i grunden ingenting annat ån ögontjeneri. Läåsarne söreställa sig Gud som en despot, som endast Önskar se dem omkring sin thron på knå, eller heldst framstupa, på österlåndskt vis. De kunna således icke göra honom någonting behagligare, ån låsa och beskårma sig. Förestållde de sig honom som en god konung, hvilket han år, så skulle de såga: vse, denne vill icke, att vi skola försätta vår tid genom att ligga på knå kring hans thron, han vill att vi skola arbeta — alt vi skola arbeta sex dagar i veckan, och på den sjunde tacka honom för det han vålsignat vårt arbete. Han ser med vrede att vi löpa ifrån våra sysslor, ty vi försumma derI igenom de pligter vi åtagit oss, han vill icke, I att vi, för att ställa oss in hos honom, skola I bli dagdrifvare, han år icke tillgånglig för smic— — — — —ö—ö