Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1852, sida 3

—— —————————————Pö —n — ——— Rättegångsoch Polissaker. Den för sina industriösa företag förut väl kände Petter Andreas Pettersson har nu åter ådragit sig vederbörandes uppmärksamhet. Han hade nemnligen hes handlanderne Ekström Leffler tillnarrat sig tvenne störresmältdeglar under uppgift, att han af juvelerare Levon vore utsänd att köpa dylika, men att L. innan köp afslöts först ville profva dem, och då kontorsbetjenten, för hvilken Pettersson var obekant, icke misstänkte uppgiftens äkthet, lemnades deglarne till Pettersson, som dermed aflägsnade sig. Han hann likväl icke draga någon fördel af bedrägeriet, ty han greps af polisbetjeningen just som han, efter egen uppgift, skulle försälja deglarne till en gördelmakare Ekeroth. I går förevar undersökning härom uti poliskammaren, dervid äfven upplystes, att Pettersson kort förut åälurat sig till 5 rdr rgs af fru kaptenskan Sivers på så sätt, att han i handlanden C. Rydgrens å Femkanten namn skrifvit ett bref till nämnde fru och deri begärt denna summa. Pettersson erkände helt ogeneradt tillmälena, hvarefter poliskammaren för Rydgrens och fru Sivers hörande uppsköt undersökningen, och insattes Pettersson e. mellertid i häkte. — Undersökningeu rörande den af häktade ynglingen Svanberg med flere föröfvade sockerstöld, ur herr kommerserådet Wijks magasin i f. d. Ostindiska huset, förevar åter i går uti poliskammaren, dervid bland andra upplysningar inhämtades, att sjömannen Eriksson och hans hustru, i ett och ett halft års tid drifvit handel med tjufgods; och att ej mindre nu tilltalade åkarepojkar, än äfven andra personer esomoftast besökt Erikssons hemvist, medhafvande knyten innehållande ömsom bomull, ömsom socker och kaffe. Man kan med skäl kalla Erikssonska nästet en depöt för skeppsbrons tjufvar. Målet remitterades härefter till rådbusrätten. Transsumt af domboken, hållen hos rådhusrätten i Götheborg, å andra afdelningen, den 11 Februari 1852. (Slut fr. n:o 47.) Detta med hvad vidare under ransakningen förekommit och parterne slutligen anfört har jag ölvervågt; och alldenstund, mot bokhållaren Holms förnekande, det icke år vordet i någon mån visadt, att han, då ogifta Svedmark, efter Holms föreskrift, den J sistl. Okt. på aftonen skolat afhämtas från Maria Petterssons hyrda rum i s. d. Bobleska huset hår i staden, för att skjutsas till enkan Winbergs å landets grund belågna hus, der Svedmark haft sitt hemvist, gifvit til sägelse om anvåndande af våld mot benne vid ashämtningen, ännu mindre att har ide mot Svedmark vid tillfållet begångna våldsamheter varit delak tig; fördenskull varder Holm från ansvar för delaktighet i sådant våld befriad; men emedan Holm, efter er