Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1852, sida 2

der mältiden, efter hvars slut de företogo en jagt i hvarandras hufvuden och jag såg tydlUigen huru alla, utom gubben, låto sig villebrådet vål smaka. Han ensam var klådd i både skjorta och byxor; de andra i blotta linnet, med långt tagellikt svart hår, som på en del af barnen stod rakt ut från hufvudet. Flickorna hade håret hångande både fram och bak; dock så afklippt, att ögonen voro fria, men pannan betåckt deraf. På gubben, som hade sitt hår uppknutet med en sno, likt bondgummorna i Sverige, såg jag att pannan var mycket låg. På en stråcka af endast en engelsk mil voro nu i fullt arbete, utom vi svenskar, spaniorer, portugisare, nordamerikanare, mexikanare, indianer och kineser, alla svettande, pickande, hackande och gråfvande efter den åkta perlan — guldet. På eftermiddagen vandrade vi upp efter floden åt hemtrakten till, och kommo, efter några mils fård, till en Bar med både handelsbodar och åthus, der vi åmnade tillbringa natten. Några indianer, som vaskat litet guld i pannor, kommo hit för att utbyta det mot mat och brånvin. Vi sofvo nere på baren ölver natten. Den 9 begåsvo vi oss, efter en klen frukost för en dollar, på hemresan, sökande efter quartzgångar och prospektande barar. Vid middagstiden mötte vi ett sällskap indianer, der männerna voro utstyrde med pilar, bågar och en båssa; qvinnorna buro stora korgar på ryggarne, samt en af dem en besynnerlig prydnad under nåsan. Jag ville köpa en pil och båge; för den förra begårtes en dollar, och för den senare 10 dollars eller håsten Brunte. Qvartzgängar funno vi många, men ingen som innehåll guld; utan hemkommo vi efter en veckas vandring, hvarunder vi sett mycket som interesserat oss, men af hvad vi såkt funno vi intet. (Forts.)