sig ät de höga sula kullarne slere hundrade fot öfver bäcken ser man en oräknelig mängd jordhögar, handvindar, hål och gruföppningar, samt folk ölverallt krålande såsom myror, gulbruna och smutsiga. Det år mårkvårdigt att se guldet så nyckfullt utspridt att det nåstan åfverallt synes spår deraf, men på få stållen så samladt att man med tråget arbete och efter mycket sökande kan finna någon plats som gifver 6 å 10 dollars om dagen, och vid detta stålle, Hangtown, eller som det råttare kallas Placerville, såg jag guldet förekomma i quartsberget, i floden, på slåtten, på backen efter floden, under stadsgatorne, på sneddningen och toppen af höga kullar, hvarföre man ej kan annat ån blifva rådvill huru guldet så på den högsta som lågsta punkt kunnat tillkomma, och vid beseendet af allt detta kan jag ej finna annat ån att utspridandet deraf måtte skett under en åfversvåmningsperiod af så når hela Californien, då guldsmulorne låsryckts från bergen, samt bortförts af vattnet och sedan afsatt sig såsom det nu förekommer i jordlagren, slitet och smått; att någon vulkanisk orsak före vattuflådet bildat guldsmulorna och spridt dem omkring, synes mycket troligt, fast vattnet sluteligen spelat hufvudrolen vid utspridningen. Den 21 gjorde vi oss hvar sina 6 dollars och 80 cents. Den 23 hitkom kapten Z—n, s. d. löjtnant vid Dalregementet, låg qvar öfver natten, och underhöll oss med sina poetiska snillefoster. Han tyckes lefva blott för dagen, stundom på kredit. Han prospectade Baren utan att finna något, och gick hem på eftermiddagen. Den 2 Augusti gingo två Hagbergar till Hangtown med Brunte i spetsen och uppsökte der Z., som bjöd på qvållsmål och att ligga på golfvet. Den 3 gjorde de bekantskap med en Z—s, förut stadsmåklare i Stockholm, som lemnat Sverige med en balans af 80,000 rdr, efter hvad han sjelf sade. Han år nöjd med att vara hår, der det behöss så litet kapital för att kunna existera. På en fård till Hangtown något derefter lågo vi hos 2—n med hvilken jag språkade emellan det vi sofvo; hvad jag deraf ihågkommer år att han första gången lemnat Sverige för en duell. Hade i Köpenhamn haft åtskilliga upptråden och åfventyr, synnerligen vid hofvet, der han haft företråde och varit befalld på bal. Efter hemkomsten måste han återigen för en duell lemna Sverige, denna gång för alltid. Tjenade sedan vid fråmlingslegionen i Algier, marscherade med den i Afrikas brånnande sandöknar, krigade mot Beduiner och Kabyler, och har mycket att beråtta från den tiden. Nu ett långt hopp till — Förenta Staterna, der han såger sig, i Illinois, varit lårare i moderna språken vid någon akademi. Har ock någon tid varit med Erik Jansons anhångare, från hvilken galenskap han dock snart afstod. Gjorde sedan Jan Anderssons och några andra svenskars bekantskap, som lofvade honom fri proviant på resan till Californien emot ersåttning af arbete i grufvorne; men då deresande kommit halfva vågen befunnos dragare och proviant otillråcklige för hela resan, hvarföre han qvarstannade i Saltstaden, utan att behöfva gifva ersättning för resan dit. Som han nu icke hade något att lefva utaf, måste det vigileras, han sökte derföre intråde bland familjerna såsom språklårare, och påstod sig hafva informerat några af guvernörens oöttrar i franskan — denne guvernör Öfver mormonerna, hvilken, efter hans utsago, har icke mindre ån 20 hustrur, som alla lefva, ty bland mormonerna eger man rättighet att hafva så många hustrur man kan föda, hvaraf likvål somliga utgöra tjenstepersonalen. Från Saltbec kom han i sällskap med en svensk And. Jansson, af hvilken han, emot det han körde ett par oxar, fick proviant fram till Californien, der han som mången annan Aa ojöort lucka Emat 5 gaollars och —