Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1852, sida 1

Stöfvaren. Beråtlelse af de Ferry, öfvers. af 6,—n. (Forts. fr. N:o 45.) — Jesus! nu börja de slåss! ropade modren sörskråckt. De draga sablarne! nu sörlora vi våra begge beskyddare. Berrendo hade något svårt att draga sitt svård, ty han hade ju lemnat det i pant för mandolinen och blef nu anfallen af Andres, som varit dold i trådgården innan han kom och således hört nåstan hela samtalet om sig sjelf och sin rival. — Håll, mina herrar! ropade modren. Min dotter har icke gifvit någon råttighet att draga svårdet för hennes skull; men det skall få bero af er sjelfva, om en af eder framdeles kan erhålla hennes hand. Vid denna oväntade uppmuntran tystnade båda rösterna. — Kommen hit till det åldre fruntimret, och mottagen af en moder, som år mån om sin dotters åra, ett bevis på det högsta förtroende, Min dotter och detta spalier, fortfor