garne utbasuna håndelsen, då såvål närmaste grufarbetare som långvåga resande tillströmma i så stor mångd, att ibland hålften ej kan få en egen flåck att vaska på, utan måste då för lifsuppehålle gå dagsverken emot 4 dollars för dag och maten, hvarigenom en och annan af de förstkommande minörerne, med tillgång på sådan hjelp kan förtjena betydligt på kortare tid. Den 11 tråffades snickaren Östergren — som har en egen liten verkstad — samt en Josephsson (broder till kapellmåstaren i Upsala). hvilken bor hos honom. Den 12 åto vi middag på ett vårdshus der en svensk Schmidt, håll maten i bolag med en tysk. Vi råkade åfven en bekant, doktor Jakobson, som har eget hus och bergar sig mycket bra Den 13—14 hade vi full sysselsåttning ombord med delning af saker, packning och andra gåromål. Den 15 landsattes en del af våra medhafda saker, dem vi hade mycket bråk och besvär att få magasinerade på en vind. På eftermiddagen kommo hrr Lubeck. Bergvall och kapten Schröder, den senare gift och bosatt i Valparaiso, ombord, der det sjöngs svenska och amerikanska visor samt dracks tappert. Den 16—17 sysselsatte vi oss med åtskilliga bestyr såsom magasinering, packning m. m. Den 18 tråffades en Wetterberg, hvilken såsom restauratör på en ångbåt, bjöd på diverse goda saker; och på eft. m. tog jag ett vånligt farvål af vår utmårkt skicklige kapten Schlör och den ordentliga besåttningen, samt lemnade den gamla men trogna Donna Marias dåck för alltid, icke utan saknad sedan vi der i 8 månader och några dagar haft vårt hemvist, fast många, många gånger osåkra om den gamla Matronan skulle fåra oss i hamnen eller grafven. De saker vi behöfde medtaga på resan till minorna, fördes på båtar direkt till ångbåten Westpoint, Åpå hvilken plats togs till Sacramento City, dit passagerare-afgiften genom tåflan emellan de många ångfartygen blifvit nedsatt för salongsplats från12 till 63, och för dåcksplats från 5 till en dollars, då för medförde saker icke erlades någon assgist: kl. 5 lemnade vi briggen i St. Fransisco, och då vi foro förbi vårt nyss lemnade fartyg, hissades briggens nya, stora och vackra flagga. Med tårfullt öga och hattarne vistande, passerade vi i all tysthet förbi vår gamla bostad och den kära svenska slaggan. Kapten Schröder hedrade oss åfven med afskedshelsningar ooh hissning af en liten svensk slagga på sin amerikanska skonert. Vi vaknade följande morgon under regn och i högsta grad obehagligt våder, isynnerhet då vi passerade Sacramentofloden, hvilket vål bidrog att de förut beskrifne sköna omgifningarne, för våra Ögon ej syntes så behagliga. En mångd nybyggare hafva slagit ner sina bopålar utefter strånderna, så långt vi kunde se. På f. m. anlände vi till Sacramento City, hvarest handlanden Willson uppsöktes under hållregn och medan våra saker lågo utan skygd på den smutsiga baeken. Stadens låge år förmånligt, och tillfålle till utvidgning miltals åt trenne sidor. Den år nu temligen bebygd, så att man ser ganska många prydliga hus, dock något glest emellan dem på de rymliga gatorna. En svensk sjöman, Janson, tråffades hår, och blef oss behjelplig med litet uppköp af redskap m. m. samt bjöd till slut på Pie (en sort pastej eller torta) med vin, Flera svenskar hade småhandel hår i staden. Vi logerade hår på ett rum, eller råttare en vind, inredd med trådställningar från golf till tak, för hela 30 a 40 personer, hvilket herberge kostade en ; dollar person för en natt. Regnet hade upphört under natten och följande dag var vackert våder, så att vi med nöje kunde vara ute att se oss omkring och samspråka, medan vi alla voro tillsammans de sista timmarne. Hår skulle vi nemligen skiljas åt, tre landsmån Hagberg och jag årnade — ——— — För oss till Don Ramon! sade Tapia. AL ii33. 2 — — A — lQe