Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1852, sida 2

slottet. Klockan var nio på aftonen då han anlände dit, der hans olyckliga kamrat varit väntad redan vid middagstiden. Knappt hade pordklockan förkunnat hans ankomst, sörrån han hörde flera röster yttra: Nu år han hår! nu år han hår! Några Ögonblick derefter mottogs han af baronen och når LuiLi mårkte att man ansåg honom sför grefve F., ågde han icke mod att tillstå sanningen, ntan låt införa sig i salen, der Leonora med ångslig spånning våntade honom. Han betraktade henne ett ögonblick och blef alldeles håuryckt: hon kastade sina blickar på honom och ett lått leende på hennes låppar förrådde, att anblicken af Luigi, hvilken hon ansåg för den beståmda fåstmannen, ingalunda var henne oangenåm. Luigi ölverlade med sig sjelf, att han icke längre borde narra baronen, men fann likvål intet annat medel att draga sig ur sin falska stållning, ån att i största hemlighet fly från slottet. Under måltidsglådjen lyckades det honom också, utan att våcka uppseende. Då midnattstimmen dänade från slottets tornur, intrådde portvakten helt båfvande i salen och lemnade baronen ett papper, som Luigi vid sin bortgång lemnat honom. På papperet lästes orden: -Jag år dåd, röfvare hafva mörFasa och förskråckelse spridde sig i slottet, och stegrades ånnu mer följande dagen, då man erhöll ossiciel underrättelse om grefve F:s sorgliga död. Leonora var djupt skakad, ty hon ålskade ju den, hvilken såsom vålnad visat sig för henne; Luigi deremot, åfven uppsyld af kårlek till henne, förstod snart att gisva henne förklaring på saken; de båda ålskande tråffades i hemlighet och blefvo i så godt förstånd med hvarandra, att man en vacker morgon fann Leonoras rum tomt. Man ansåg henne öfverallt såsom välnadens byte. Få dagar efter hennes försvinnande, instållde sig en ung, elegant officer, som icke var någon annan ån Luigi, hos den gamla tröstlåsa baronen, förklarade för honom sakens naturliga sammanhang, och anhöll om Leonoras hand, för hvars erhållande han ansett en enlevering såsom enda medlet. För familjens heders skull gaf baronen sitt samtycke, och för kort tid sedan ågde i Milano det höglidliga bröllopet rum mellan fråken Leonora von Z. och Luigi K. ... Varning till den första lårkan. Akta dig, du lilla lårka Kan du inte skytten mårka Hur han smyger der? Vet, att en dukat för skottet Får han, om dit upp till slottet Han dig skjuten bår. Ej hos oss talangen mycke Aktas; mer i allmånt tycke Röda guldet år. Derför en dukat för skottet Jågarn får, om upp till slottet Han dig skjuten bår. VV TTR