Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1852, sida 2

Salon. Pariser-bref, af Goltschall.I (Forts. fr. n:o 44.) På samma sått som den kommunala administrationen centraliserar sig i denna stadsdel, så centraliserar sig vidare utefter Seinen hela landets regering. Hår står Louvren, Tuilerierna, Ministeriet, Elysten, på andra stranden af Seinen Nationalförsamlingen! I Louvren smyga ännu drottningarnes af huset Medicis hemska skuggor omkring —ånnu visar man det fönster, från hvilket Carl IX, dont la memoire sera a jamais execrable, sköt på sitt folk! Numera år Louvren ett stort konstmuseum, rikt på de dyrbaraste skatter af bildhuggarkonst och måleri, och alla dess salar, den nyligen prågtigt restaurerade Apollosalen inberåknad, stå öppna för folket. Bluserne vandra öfver den polerade parketten, midt igenom koustnårinnornas leder, som kopiera Rubens och andras måsterverk, och i antal äro vida öfverlägsna de kopierande konstnärerne. De tjena skönheten mycket oegennyttigt; de ålska henne, utan att af henne vinna genkårlek. Man finner nåstan intet enda vackert ansigte bland alla dessa pittoreskt friserade och draperade hufvuden. I denna målande konstseraljs granskap vandra sergeants de ville af och an, hvilka bevaka dessa åt liberte, egalit, fraternit6 helgade rum. De gamla Bourbonerne skulle vånda sig i grafven, om de sågo dessa sina prågtigaste salar prostituerade af en af och an båljande menniskomassa. Från dessa fönster, derifrån en Carl IX, en Henrik IV sågo ned på det beherrskade Paris, njnter nu proletåren anblicken af den -sörbrödrade-astaden, de skåda öfver alla de bryggor, hus och torn, som hår långs Seinen, rycka tillsammans till en vänlig bild. Den bakom Notre-dame nedgående solen, som ofta kastar briljanta eldstrimmor i Seinen, har i Louvrens salar ofta förgyllt mången furstekårlek med sitt fårgspel — nu år all konungadömets poesi försvunnen från dessa rum; i stållet för en glånsande hofstat ser man der nu målare och stadssergeanter, den moderna konsten och den moderna polisen. De gamla Mediceernes furier och gratier åro för alltid försvunne — ingen legitimist förmår afdem uppvåcka någotårofullt minne hos folket. Vid sidan af den imponerande Louvren med dess msjeståtiska quarröe taga sig Tuilerierne ganska blygsamt, nåstan torftigt ut. De ligga der längsträckta och se ut som en surstebur med sina paviljongers kupoler i det omgifvande gallerverket. På karusellplatsen slutade alla segerrika revolutioner. Hår blef till det monarkiska Europas skräck, konungadömet tre gånger kastadt till jorden, d. 10 Augusti, 30 Juli och 24 Februari. Men hår ee ÄÄ:::::A