Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1852, sida 2

Men emedan en öfver staden oinskränkt herrskare icke alltid åfven år herre i sitt eget hus, så hånde det sig icke påttre, än att guvernörens fromma gemäl satte sig emot operans uppförande, och guvernören vågrade söljaktligen sitt samtycke. — Men, invände den ihårdiga direktöra n om vi skulle ändra titeln till El trionfo del fe (Trons seger)? — Ah, det var en god ätanke! inföll den fromma damen; ja en god tanke! upprepade guvernören. — Men, invånde gemålen, första sångaren har att sjunga -morte el Papa (död åt päfven)! och det går icke an. — Det kunna vi ju åndra. sade direktörn, han kan sjunga -Jiva el Papas (lefve päfven)! Och dervid blef det. Denna ändring gjorde intet asbrott i partituret, och till såvål publikens som direktörens stora glådje blef operan uppförd. Från Christiania skrifves att hr Speratis andra stora konsert, hvars våsendtligaste del bestod af F, Davids Öknen-, gafs med ånnu större förlust för konsertgisvaren, ån den första. En korrespondent från Christiania till ,Drammens Tidende? såger i anledning håraf: Hår finnas icke mer ån omkring, 100 personer, hvilka kunna sågas vara en ståndig publik på sådana större konserter. Sperati skall nu lemna Christiania föratt tilltråda ett förmånligt engagement i Köpenhamn. Samma korrespondent omtalar en originalvådevill.-ÄÅren tabt og vunden-, som gifves på Klingenberg. Sedan han framdragit och skarpt tadlat det omoraliska deruti, att en gilt man gör sin kur för en flicka som står och stryker en klådning, tillågger han: En annan obehaglighet i denna pjes år, att en Svensk söreställer den moraliskt dåliga porsonen. Detta år både ohösligt, oklokt och orått mot den svenska nationen som beståmdt år lika god som den norska. I alla fall böra vi såga det. Att den svenska pressen i sockerfrågan år köpt kan väl vara möjligt; men detta år i sådant fall en handling af enskilda mån, — och en folktheater år ingalunda stållet, der sådant bör angripas. En enskild skrifvelse beråttar att Ole Bull lyckl gt anlåndt till Amerika och redan afrest från Newyork till Washington, för att sammantråffa med Kossuth, som år hans ideal, och hvilkens portrått han i kroppsstorlek å