Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1852, sida 2

— — visste icke om han borde sörtiga sanningen, eller apförtro sig åt den obekante. Han valde emellertid det senare, och, sedan han beråttat åndamålet med sina efterforskningar, tillade han: Hafva de döda beråttat dig, hvad de lefvande icke kunnat såga mig? — Ja, svarade den obekante leende. Jag skulle icke vara värdig det handtverk jag drifI ver och det namn jag bår, om jag icke sörstode att uppleta spåren af dem jag söker, utan hjelp af de spår, som de lefvande lemna på jordytan. Gå du, liksom jag gjort, ned i dessa djupa grifter, så skola de nyligen afskrapade murarna, som omsluta alla dessa benknotor, såga dig hvad Don Ramon utråttat hår. Guerillahöfdingen, som icke tånkte på annat, ån att skaffa Spanien fiender och sig sjelf sörstörelsemedel emot dess söner, hade verkligen nedstigit i dådens boningar, för att af murarne asskrapa det saltpetter, som blifvit fsrambragt af den underjordiska fuktigheten. — Nå vål, svarade Berrendo, upplyser detta dig om hvar Don Ramon år och huru han på ett så gåtlikt sått försvunnit med sin trupp? — Ja, det förstås. Hvad år det väl, som han framför allt önskar förskaffar sig, då han