Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1852, sida 2

a — Vägomålningarne i Deyens af Algier pariljong. En fransk målare har från Algier medsört teckningar af de egendomliga målningar, hvilka pryda en af den förre Deyens paviljonger. De äro de besynnerligaste målningar man kan tånka sig, men ånnu besynnerligare år deras ursprung, hvarom man beråttar följande: Deyen, som hade hört att de europeiska furstarne plåga rikt smycka sina palatser med taflor, ville nödyändigt sölja deras exempel och besalte derför en morgon efter frukosten, att alla hans slafvar skulle instålla sig hos honom, hvarpå han började en åtminstone till till sin början högst tragisk inspektion. — Kan du måla? frågade han den fråmsta slafven. — Nej, svarade den arma stackarn, som icke anade orsaken till denna fråga, och som trodde, att man alltid borde svara sanningsenligt, når man tillfrågades. Deyen vinkade derpå åt en af vakten, och, med den hastiga lydnad som enhvar af denna menniskoklass blifvit van att iakttaga, drog denne sin yatagan och afhögg hufvudet på den l oskicklige, som icke förstod att föra penseln. Hårefter stålde Deyen samma fråga till den andra slafven i ordningen, hvilken, Jörskräckt af det som håndt hans kamrat, stammande sade: — Ja, men .. — Men du förstår dig icke riktigt på saken? frågade Deyen vidare — och på ånnu ett tecken rullade det andra hufvudet efter det första i sanden. Lyckligtvis var den tredje slafven en af dessa snarfyndiga Parisare, hvilka ögonblick ligen förstå att finna sig, och åfven med den UL IIIIIIA 5! skörsta fara för ögonen ej förlora besinningen. — Om jag kan målal ropade han i samma ögonblick srågan var gjord. Ja, Ers Höghet, hvarmed kan jag tjena Ers IIöghet? Ett leende af tillfredsstållelse syntes i Dey ens drag, och han sade till slafven: Jag skall låta dig veta min vilja, — samt fortsatte sin inspektion. Parisarens exempel gjorde en förvånande verkan på alla de öfriga, hvilka plötsligt blefvo elever af Gros, David Girodet Åc, På detta sätt erhöll Deyen några och tjugo konstnårer till sin disposition, och stålde dem alla under Parisarens ledning, hvilken senare genast hastade att mottaga sin herres befallningar. — Jag vill att ni skall måla Mecka, profetens graf, de förnåmsta af mina segrar till lands och sjös samt — allt hvad du får öfrigt finner passande. Nu anskaffades penslar och fårger. Palatset blef upplåtet åt den djerfva konstnåren, hvilken lemnade sin fantasi fritt lopp och utförde det mårkvårdigaste panorama, som någonsin prydt en furste-bonings våggar. Napoleons graf på S:t Helena fick gålla för profetens graf, och, emedan mohamedanska religionen förbjuder anbringandet af menniskofigurer på taflor, så såg man på sjöbataljstyckena en massa af fartyg, hvilka besköto hvarandra, utan att något manskap syntes till. Kulorna korsade hvarandra i alla riktningar, skyar af rök, rodnande af lågorna, omgåfvo det hela. Aterkallande i sitt minne sina barndomslekar och laterna magicanis taslor, tillade konstnärn äfven solen, månen och stjernorna, men utan ögon, mun och åron. Deyen var högligen belåten med konstprodukten, och konstnärens skizr-bok har förvarat den åt oss och efterverlden. En representation af Ilugenoklerna i Iavanna. Under fastan skulle Meyerbeers opera -UHuee 2 . TE Yr? a —