klappande hjerta otåligt afbidande det ögonblick, då han kunde slippa ut ur grottan. Detta ögonblick kom emellertid olyckligtvis långt senare, ån han förmodat. be spanska soldaterna hade gjort hallt vid eken, och vår ryttare hörde deras röster blanda sig med det ohyggliga bullret i den underjordiska gången. Detta förekom honom som ett dubbelt hot, hvilket hvarken tillåt honom att trånga djupare in i grottan eller helt och hållet lemna den. Så förgick en timme, hvilken aldrig tycktes vilja taga slut; men nu trodde sig insurgenten höra ett hest vrälande, som förfårade honom till den grad, att han föredrog fienderna med kött och blod framför de förfårliga gäster, hvilka tycktes hussera i grottan, och störtade ut ur densamma. Vågen var fri, och Berrendo kunde fortsåtta sin resa. Efter mindre ån två timmars förlopp uppnådde han Pucuaro, och först då tyckte han sig kunna andas fritt; men han hade icke beråknat det, som nu skulle hånda honom. Just då han red utåt hufvudgatan i Pucuaro, för att komma till ett vårdshus, der han kunde få logis, upptåckte han utanför ett litet hus, som låg skiljdt från de andra vid några trådgårdar, en ung flicka, hvilken satt på en matta med benen i kors efter mexikansk sed, och sysselsatt med att rulla cigarrer.