Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1852, sida 3

kasser med mer eller mindre bjerta skyltar. Så år det: tempora mutantur et nos mutamur in illis-). Den gamla staden förläna studenterna ett ungdomligt lif. Men Lunds skönaste krona år dock Lundagård och dess nårmaste omgifning. Denna promenadplats år Lunds hjerta. Der pulserar (om jag så får såga) studentlifvets blod lisligast; der grönska våra båsta minnen, der skåda vi Sveriges herrligaste tempel och med det nåra sju sekler ned på oss. Jag har sett många planteringar, som både i naturskönhet och konst ösvertråssat Lundagård, men aldrig någon, som mera intagit genom sitt enkla behag och sin inbjudande trefnad. En temligen stor plan, genomskuren af allker, beskuggad af åldriga askar och lindar — se der allt. Men i förgrunden står gamla Carolina med sitt höga observatoriitorn, inbjudande sina unga söner till lärdomens salar. Till höger reser Domkyrkan i imponerande majeståt sina tvenne torn högt öfver lindarnes kronor. På något afstånd från detta, det gamla templet har man en vue af det unga templet, vår fram tids — jag menar Föreningsbyggnaden. Sälunda år allt, hvad Lund åger skönast och ) Tiderna förändras, och vi förändras med dem.