Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1852, sida 2

Insändt. Åf en beråttelse har till min kånnedon kommit en artikel införd i Bohus Låns nya tidning n:o 5 för innevarande år, i hvilken en insändare, som kallar sig S. M. Adjunkt, visar sig högst angelägen alt få veta, af hvad magt årliga honorarier uppbåras till konsistorii tjenstemån, notarien och amanuansen. samt dess vaktmåstare. Icke osannolikt har denna -högljudda, offentliga och bittra klagan i flera af landets mest spridda tidningare säsom det heter, ett och samma ursprung. Ehuru vida genare våg funnits för ins. ån genom tidningsartiklar att få den önskade upplysningen, vill jag dock icke undandraga mig att ex ossicio lemna den: — mera dock för att lemna någon ledning för den allmånhet, under hvars ögon åmnet onbdigtvis blifvit fram draget, och som, obekant med verkliga sörhållanderne, lått kan sörvillas af de dels sanningslösa, dels skefva uppgisterne — än för att upplysa ins., som, sävida han är hvad han utgifver sig vara, nogsamt vet, att denna -tribut-, som år stiftets presterskap till så asynnerlig tunga och börda-, år fullkomligt frivillig och såsom en godtycklig gåfva ingalunda år eller kan vara tryckande. Ins. skrifver sina artiklar synbarligen endast för att få luft för sin missbelåtenhet med konsistorium — kanske åfven dess tjenstemän — eller törhånda dess vaktmåstare, som annars får vitsordet nedlåtande och human. Alldenstund nppbörden af dessa sammanskott icke ingår i konsistorii-råkenskaper, och listorne aldrig ens komma till kons:ii kånnedom, har icke varit nådigt, att de bland kons:ii råkenskaper inbundos eller förvarades i dess archiv. Derföre år svårt att uppgifva, når honorariet till notarien först började utgå; men att sådant redan på 1760-talet allmånt var gängse, upplyses af håndelsevis i archivet befintliga uppbördslistor från den tiden. Sannolikt grundar sig sammanskottet på ett åldre prestmötes beslut, hvilket jag för tillfållet icke kan uppgifva; men så mycket år visst, TT Rat Vr VE