III. Lund är bäst Urbs antiqua fuit....... virgilii Eneid. Och maken till den staen Finues ej ta mig f-n, Letar du ock från equatorn till polen. Wennerb. Gluntar. De tre vånnerna — Viktor, Edvard och Axel — hade begifvit sig ut i staden en vacker morgonqvist. En frisk morgonvind susade öfver Lundagårds allger, och glada solstrålar lekte t de små dammarne på Helgonabacken. Herrarne åro stadda på språng kring gator och grånder, för att vigilera upp sångklåder och möbler, eller uppvakta hos någon lårare, eller söka reda på gamla bekantskaper, eller — Gud vete hvad. Som emellertid dylika expeditioner ej gerna kunna falla er i smaken, . . . 2 . bjuder jag i stället på en annan promenad i staden. Jag vill visa er bilden af denna stad, som inom sig hyser det gamla Carolina och det unga Lundagård. Wennerberg vet, att Somliga skryta med sitt Götheborg, , Andra i Stockholm, fram och åter, vilja vånna, Andra tånka på Carlstad med sorg, Andra på åpplen och påron ner i Grenna.I