Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1852, sida 2

— Det var derför, herrn kom att bli min vålnad i natt. Men då vi på ett så underbart sått formerat bekantskap, tycker jag det vara allt skål, att vi blifva bråder. — Men, herrn. .. men... — Uvilka men? — Om jag icke misstager mig, år herrn åldre student, och då passar... . i — Betyder minus. Vålkommen bror, inatt år du min gäst. Jag skall gå in i Edvards rum och lågga mig, ty det år något trångt om saligheten i min sång, skall jag såga. Edvard, åh för tusan, år det ej en ståtlig, bredaxlad karl, med vilda mustacher? — Jo, det slår nog in. Men hur känner du Edvard? — Ack, han år ju min båste vån .... en gammal bekantskap från Götheborg. , — Upplysningarne bli allt bättre och båttre. Det år dig, som Edvard omtalat med så mycken vånskap. Edvard, år min vån, derför skall också du bli det. Gif mig din hand, bror. , — Hjertligt gerna. Vår vänskap, må vara evig, som den år varm. (Fortsåttn.) orena — FESSSNNNNNSNNNNNSSNIENEENNNNRR