Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1852, sida 2

— Drick, bror, drick för Lund och vårt äterseende! — Tack Edvard. Lundagärds skål och din! -Fränvarande, närvarande och de, som komma farande! Gutår!— Bibo. Och han drack. Skjutsböndernas -manande rop-, afbröto allt vidare samspråk. Man satte sig upp, och åter åltade rapphönorna landsvägens skånska gröt — —. Lund var i sigte. Domkyrkans två torn sköto sina åldriga hjessor högt öfver vår småstads profana hustak, liksom öknens pyramider höja sig Öfver nomadtälten vid deras fot. Öfver Storgatans ojemna stenlåggning inrullade genom Södertull de båda resande. Ej långt från tullen stod en grupp studenter, spejande, som fordom salig Tobias, utåt landsvågen. bet var några Smålånningar, Viktors nationskamrater, hvilka stodo der får att helsa den våntade vånnen, som också nu nalkades. — Der ha vi honom och åndå en till. Vivant, fratres vivant! (Fortsåttn.)