Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1852, sida 2

————— ——— land omkring. Man har dock härutinnan gjort Lunds studenter mycket orätt. Unga och lefnadslustiga äro de visserligen inga hatare af drufvornas sötma och punschens kraft — och hvarför skulle de det vara, då ju naturen srambragt angenämare sluida ån vatten och komjölk. Men häraf söljer icke, att deras tid företrädesvis försvinner vid bålen, att de i stållet för en mild Bacchus dyrka en vild Silenus. Tvärtom, vid studentspritningar år ofta qvantiteten ringa nog; det år trefnaden, sången, infallen, de vånskapliga skålarne, som vid dem utgöra hufvudsaken. bersör svåfvar det öfver studentens bål en helt egen ande, der ligger något intelligent i hans pokulationer, som skiljer dem från råheten och förderfvet i storsupningen. Pratet om skuldsåttningssystemet år åter så enfaldigt, att man blott behöfver påminna om svårigheten — ja nåstan ombjligheten — för en — meråndels fattig — yngling att flera år igenom underhälla sig vid en akademie, utan att göra åtminstone någon skuld. Och ett faktum år dessutom, att högst sållan någon student underlåter att förr eller senare honorera sina förbindelser. (Fortsåttn.) JAN ts.