Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1852, sida 2

B T—T—— ————— — — Åck, min sar, suckade hon, och en tär . 2 2 smög sig sakta fram ur ögonvrän. Gustaf hviskade: Goda Anna var icke sorgsen, och kysste bort tären från hennes kind. Nu hördes hjellror klinga; Gustaf och Anna skyndade sig att ta emot de ankommande. Snart voro gubben Sjöström, Johan med sin fru samt Gustaf och Anna församlade i rummet. Man drack the, och pratade om hvarjehanda. Gubben Sjöström beråttade de intressantaste håndelser i sitt lif; så åfven Gustaf och Johan; ja, hvar och en bidrog efter sin förmåga att underhålla sållskapet, och alJa tyckte sig ha roligt, alla voro belåtna med sin qvåll. Och hårmed kunde jag afsluta min beråttelse, dock vill jag ånnu tillägga några ord. Johan bodde på en större egendom blott en half mil från Arnås, och gubben Sjöström vistades ömsevis på både stållen. Janne var sjöman och hade ej varit hemma på halfannat år. Gustaf var ånnu fortfarande kapten i på Columbia; Anna hade varit med honom på sjön öfver ett år, hvarunder hon sysselsatte sig med fruntimmgrsarbeten i allmänl het, men också låste hon mycket, så att hon, ehuru i saknad af, hvad man kallar en bildad a