Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1852, sida 1

Korrespondens från Skåne. (kortso. sl. fr. n:o 36.) Man undrar måhända deruppe i höga norden huru vi skåningar taga oss ut under dessa esna politiska kriserna, dä sriheten tyckes böja sig under makten, sanningen under våldet, upplysningen under tråldomen, och man skulle kanske hårpå kunna svara, att vi taga oss alls icke ut; vi sucka och bedja, alldeles som de Helsingborgska låsarena. Att Europas mest frisinnade folk, som uppoffrat sitt blod för sitt lands och för verldens befrielse ur nepotismens, maktens och fördomarnas våld och hvilkas revolutionshistorier man låser med vida större hånförelse ån man i barndomen låste Iliaden, att detta folk nu af fruktan för ett inbilladt ondt kastar sig i armarne på en uppenbar tråldom; låter besegra sig af en berusad ,soldathop och öfverlemnar sig åt en vindböjtel, just för det att denne bår namnet af sanningens och frihetens störste förtryckare i vårt århundrade, år en företeelse lika ömklig som beklagansvård. Det gifves nu icke mera ån en ids, som vill gåra sig gållande och detta år att ståfja friheten, att qvåsa yttranderåtten, att kasta jesnitismens band öfver folken och håmma kulturen senom tvångsmedel. Friheten kallar man för swjellsväld, sanningen för en chimer, det råtta för en utopisk dröm och civilisationen för ett hordernas raseri. Derföre insnårjer man folken i lagar, institutioner, villor och minutiösa skråförfattningar, de flesta lika krånkande för det sanna förnuftets ljus som kontråra menniskonaturen, och för att uppråtthålla allt detta har man dragit ett nåt öfver hela Europa af gendarmeri, af polis af bajonetter, så att detta soldatvålde har kommit som en snara Öfver folken, och folken hafva ingen annan utvåg ån vi skåningar, nemligen att sucka och bedja. Men å andra sidan tro vi dock icke att folkens förtryckare kunna helsa den fångna friheten med samma ord som araben Holm