Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1852, sida 3

—— Hafre-exporten uppgick till 273, 088 t:r hvarföre priset var 8 å 10 sh. pr tina). Föregäående året exporterades 346,000 t:r, men dessförinnan endast 120,000 till 200,000 tr. Af de ådlare sådesslagen exporterades obetydligt 1850, sårdeles i jemförelse med 1847, då hvete-exporten uppgick till 16,382 t:r, korn d:o till 38,244 t:r och den af ärter till 33,143 t:r. Exporten af kreatursben har vål sedan 1846 nedgått från 114,552 till 45,722 lisp, men år likvål större ån önskligt vore för landtbruket. Jemvål tyckas våra landthushållare icke veta uppskatta vårdet af oljkakor som foder, då exporten deraf år i jemnt stigande från 7,263 skepp. år 1847 till 11,782 skepp. 1850. Bland import-artiklarne nåmna vi bomullsgarn, hvaraf importen nedgått från 1,757,805 l. (1846) till 752,046 skålp., och ull (förmodligen australisk), som först 1847 börjat importeras från England till obetydligt belopp (5,249 skålp.), men hvaraf redan 1849 infördes 132,905 skälp. och 1850 146,689 skålp. Till Frankrike exporterades 1850 138,726 tolfter bråder, eller föga mindre ån till Storbrittannien; men deremot blott 33,464 skepp. stångjern, eller obetydligt mera ån till Portugal (25,088 skepp.), hvilket sistnåmnde land år sörnämsta afsåttningsorten för svenska stälet. Dit exporterades nemligen 1850: 6,265 skepp., d. v. s. öfver 4 af hela stålexporten (7,108,000 skålp.), under det exporten till England blott utgjorde 5,055 skepp. och till Förenta Staterna 1,742 skepp. Exporten af stångjern till Förenta Staterna, som år 1839 uppgick ånda till 222,952 skepp., men sedermera nedgått, så att densamma år 1843 utgjorde blott 54,000 skepp., har åren 1848, 1849 och 1850 åter stigit till resp. 124,945, 131,453 och 127,473 skepp., eller till högre belopp ån under något annat af de sist förflutna 11 åren, med undantag af år 1841, då den utgjorde 164,277 skepp. DerI emot var priset per ton år 1836 i Newyork 105 dollar och 1839 100 å 102, men 1850 blott 775 a 85 dollars. — Bomulls-importen, som 1848 och 1849 utgjorde 54 och 51 millioner skålp., nedgick 1850 till 2,839,104 skälp., hvilket likvål år betydligt mera ån föregående år. Importen från Brasilien vårderades 1850 till 4,330,000 rdr, eller det högsta belopp som hittills förekommit (nåra 1,200,000 rdr mera ån 1849) och verkstålldes nåstan uteslutande med svenska fartyg (för 4,192,000 rdr), till följd af de s.k. transatlantiska tull-lindringarne. De med dessa fartyg från Sverige exporterade varor uppgingo endast till ett vårde af 257,000 rdr och hela exporten till 299,000 rdr, eller den minsta under decenniet med undantag af 1843. En sådan handelsrörelse synes oss ej rått naturlig och fråga år, om tull-lindringarne för svenska sjöfarten medfört en vinst, som ens kan jemföras med statens förlust genom minskade tullintrader. Kollegii berättelse tyckes oss i detta sall särdeles upplysande. Enligt densamma ankommo till Brasilien i medeltal under åren 1846—1850: från Sverige 36 fartyg med last och ett i barlast, samt från andra orter 59 med last och 46 i barlast, eller tillsammans 142 fartyg. Deremot afgingo: till Sverige 44 fartyg med last samt till andra orter 66 med last och 32 i barlast, eller tilllammans 142 fartyg. Håraf ser man att bland de 46 från andra orter i barlast ankommande fartyg, 32 eller ölver två tredjedelar måst åter afgå i barlast eller ock tvingat andra dertill, och att bland de 14, som erhållit last, hälsten asgätt till Sverige och andra hålften till fråmmande lånder, så att endast något ösver en sjundedel af de barlastade fartygen kunnat erhålla frakt på Sve rige och lika många fått frakt till andra orler. Def höpp om frakt-förtJeust tullindringårne gifva, kommer således i de flesta fall På skam, och chancen att erhålla last på andra orter år lika stor. Man ser derjemnte att alla fartyg, som ankommit med last från andra lånder eller åtminstone lika många (samt sju derutåfver) erhållit retourlaster till dessa lånder, så att de icke behöft tullindringarne, och slutligen finner man att det antal svenska fartyg, som lasta på Sverige, endast utgör två tredjedelar af det antal, som befraktas till andra lånder. Om sistnåmnde srakter endast tagas i nödfall och gifva sörlust, så drabbar denna förlust tre fartyg, medan blott två andra hafva vinst. Gifva de åter vinst, så måste svenska sraktrörelsen på Brasilien åtminstone till två tredjedelar fort——