Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1852, sida 1

gå fria för skären om vi ej såtta till mer segel. — Det år nåstan omöjligt, sade kaptenen; du ser sjelf att hon (skutan) ligger öfver, så att man knappt kan reda sig, men vi måste försöka. (Kommenderar) Slå ut två resi storseglet och ett i gaffelfocken och hissa klyfvaren! (Vänder sig till den, som tilltalat honom) Jag tyckte att vi ej lade så litet barlast under bomullen, men det förslår ej i sådant hår våder. Hon år dessutom sörb-t rank. Samtalet afbråts nu deraf, att briggen lade så öfver, att de båda samtalade måste springa upp till -lovart-, och hålla sig fast i bastingeringen. Den, som först tilltalat kaptenen, och hvilken var styrman ombord, bröt tystnaden med följande utrop; Jag tror förb-a mig, att vi kantra; se, vattnet står ett godt stycke upp på storluckan. — Ja, hvad sade jag! Hon Ssackar dessutom nåstan mer nu, då hon ligger öfver så mycket. (Kommenderar) Berga klyfvaren, bottenref i storseglet och gaffelfocken! Ladda kanonerna och skjut af skotten tått efter hvarandra! (Till styrmannen på svenska) Om det ej vore så mörkt, tror jag såkert attjag skulJe kånna landet hår. Det kan icke gerna vara mig obekant, ty Bohuslånska skåren kån