Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1852, sida 3

Ivarjehanda. Originalbref från Carolina Mathilda, Danmarks olyckliga drottning, till Georg Ull, skrifvet på dådssången. Sire! I dödens högtidliga stund vänder jag mig till eder, min kungliga broder, för att tacka er för den godhet ni visat mig under hela mitt lif, och sårdeles under min olyckas dagar. i Jag dör gerna, och ingenting säster mig vid jorden — hvarken min ungdom eller de fröj2 a Q 2 der som förr eller Senare ånnu kunde vänta mig. Huru kan lifvet åga något behag för den, som år aflågsnad från alla sina ålskade, make, barn och syskon! Jag, som sjelf år drott ning och af kunglig börd, har lefvat det sorgligaste lif och år för verlden ett exempel på, att hvarken krona eller spira kunna beskydda för olyckan. Men jag år oskyldig — jag skrifver det med darrande och af dödssvetten fuktig hand — jag år oskyldig. Den Gud, som jag anropar, han, som skapade mig och skall döma mig, år vittne till min oskuld. Måtte han efter min dåd dfvertyga verlden, att jag icke förtjenar en enda af de förskråckliga beskyllningar, hvarmed mina hemliga fienders låmskhet flåckat min karakter, sårat mitt goda rykte, salt min tro