Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1852, sida 2

ändå mindre Republikens. Ungern smiddes i sjettrar lika säkert genom hans sörrädiska, af östern betingade, overksamhet, som af Görgeys Öppna förräderi: och den enda krigsbragd, hvarmed denne Bonaparte, genom Franska bajonetter, — på afstånd likvål — håfdat sitt magiska namn, år bombarderandet af den eviga staden. Under jesuiternas halleluja, kastade han ånyo papismens jernok öfver Roms blödande skullror. Man kunde frestas att tre honom, som finner ett asskyvärdt vålbehag sina anhångares dumdristigt utspridda sagor om ett otillåtligt förhållande mellan hans ålskvårda moder och hans store farbroder, snarare vara den afdankade prestvånnen Carl X: askomling. Ty skenligheten framlyser bjer ur bäde hans regeringsätgård och hans val a personer. Pantheons ätersörvandlande til kyrka och påbudet om sabbatens sirande på ortodoxt katholskt sått åro vårdiga religions hycklerier af menedaren, som vid Gud ocl hans heliga Evangelium svurit att uppråtthål la och försvara den statsförfattning, hvilke han sedermera med kartescher tillintetgjort. (Forts.)