Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1852, sida 2

nast borde såtta mig ned och uppdraga en konturteckning af berget, sedt från denna punkt, hvilket hon ansåg kunde blifva af stort interesse, om jag en gång skulle vilja offentliggöra min iakttagelse. Jag gratulerade honom naturligtvis öfver denna upptåckt och berömde den utomordentligt, men, då jag lemnade honom, kunde jag icke återbålla ett leende vid tanken på det gamla ordspråket: qvinnolist går dfver manslist.Jag började nu stiga uppåt med den lätthet och såkerhet. som en man måste äga, hvilken bestigit Etna, och således inbillar sig att Strombolis bestigande är en smäsak. Jag märkte emellertid snart, alt jag mycket misstagit mig, och att svårigheterna voro vida större ån jag förmodat. Sidan af käslan var nåstan lodrät, och bildade nästan inga afsatser, så att jag beståndigt nödgades krypa stundom, då jag trodde mig hafva fått fotfåste på ett lavastycke, lossnade det, och jag gled slera alnar nedåt; och når jag åndtligen, efter en god timmes anstrångningar såg mig tillbaka, var det stycke jag tillryggalagt så obetydligt, att jag så nåra hade förlorat modet. Hvad som mycket uppmuntrade mig var min lilla ledsagares skicklighet, tjenstaktighet och goda lynne. Han var beståndigt förut och var