Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1852, sida 1

sina stora landtegendomar i Sussolkshire, om sina parkar, skogar och sjöar. Jag lätsade som om jag aldeles icke förstode bvarthån han ville, och klagade endast öfver törst, i det jag utmattad satte mig ned i skuggan af de ofantliga rödgula pelarne, hvilka, bestrålade af solen, antogo ett imponerande utseende mot den herrligt blå himlen. Han satte sig vid min sida och framtog med sitt vanliga allvar en papperspåse med apelsiner, ty ni vet att han är, försedd med allting. Utan vidare omsvep förklarade han rent ut att han älskade mig och att han icke ville sky något offer för att göra mig lycklig. Jag skulle icke behöfva sakna något om jag samtyckte att följa honom; och om jag ågde några intima vånller och väninnor eller omtyckta tjenere, som jag icke kunde lefva förutan, hade Jag frihet att taga dem med mig allesammans, ty han hade plats nog för dem alla. — Föreställer Ni er en passionerad ålskare med glådande ansigte, darrande ståmma och tårfyllda blickar, så misstager ni er storligen. Hans våsen, hans tal och röst voro fullkomligt oförändrade; med det största allvar satt han och skalade en apelsin, medan han talade, och i samma ögonblick som han tillbjöd mig sitt hjerta, sin hand och sin förmögenhet, råckte han mig apelsinen.