Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1852, sida 1

mellan passagerarne utveckladt ett gladt samiljelis, som bildade en behaglig kontrast mot den förra stea och formella tonen, som var mig så motbjudande. Vissa enskilda elementer hade försvunnit och lemnat rum får andra. Jag observerade t. ex. genast en ung Engelsman af ovanlig långd, som blef ånnu mera iögonsallande af hans drägt, en kortskuren mörkblå tröja med små toppiga knappar och ett par blårandiga benklåder, hvilka gåfvo honom utseende af en marin-aspirant. Man beråttade, att han var en ung officer af den engelska garnisonen på Malta, som enleverat en köpmanssru från La Valetta. Hon var en liten fin och spenslig varelse, med ett ganska tåckt ansigte. De hade endast ågon för hvarandra och gingo beståndigt med hvarandra under armen, en stållning som måste genera dem båda, men de voro så förålskade, att de icke mårkte det. Når de samtalade, beståndigt i hviskande ton, beskref hans långa person en formlig båge, och når han stundom tog henne om lifvet, skedde det nåstan i en knäböjende stållning. Deras kärleksbetygelser, hvilka ibland voro af ånnu massivare natur, tycktes för öfrigt icke litet förarga den dygdiga delen af besåttningen. Ibland de nya ansigterna återsåg jag åfven med nöje en ung fransk genremålare, med