gick med vinden och man skulle slanna machineriet, var det för eld och rök omöjligt att komma i nårheten af detta. Fartygets ökade fart genom det upprörda hafvet icke blott påskyndade eldens utbredande, utan gjorde det äfven svårt och farligt att sätta båtarna i vattnet och kostade en mångd menniskor lifvet. Uppmårksamheten har deraf blifvit våckt på nödvändigheten af en inrättning, hvarigenom man kan stanna machineriet från hvilket ställe som helst på däck. De råddade matroserne visade all den kallblodighet som år sjömån egen. Den förste råddningsbåten hade knappast kommit i vattnet förr ån man upptåckte ett stort hål i fåren, men matroserne stoppade det ögonblickligen med en del klädespersedlar. Andra öste hela timmar å rad. Samma båt passerade sedan öfver stället der -Amarons sjunkit: rundt omkring slöto kistor och lådor, spillror af master, slocknade brånder och rundholt m. m. Vattnet var i en vid krets deromkring betåckt med olja, hvarigenom böljegången dämpades. Alt man ännu aldrig tånkt på att förse råddnings åtarna med en liten förrådskammare för bråd och vatten, var hår till mycken afsaknad för de skeppsbrutna, som nåra på omkommit af brist. Den 16 kommo order från amiralitetet att skicka utångsartygen Confisnce och -Springlyefter de sista skeppsbrutna, men de återkommo den 21 utan att hafva upptåckt några vidare spår.