Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1852, sida 3

— kåttegängsoch Polissaker. Sedan polisfiskalen, hr häralshöfdingen Hansson uti ingitven rapport anmält, att potiskonstaplarne Johansson och Löf, Tisdagen den 27 dennes, kl. emellan 10 och 11 på aftonen, dels uppe hos en i handlanden Lars Danlanders hus boende madum, vid namn Andersson, och dels i gården till nåmnde bus blifvit, vid utösningen af deras tjenst, olversallne och högst illa missbandlade af en hop schåare, sjoän och sa briksarbetare, af hvilka smedarbetaren å Kiell.rs mekaniska verkstad Aadreas Olsson samt arbetskarlen Niklas Carlsson Mellgren jemte 4 sjömån genast blifvit håktade, företogs uti poliskummaren undersökning härom sistl. Thorsdag. Af målsäganderne tillstadeskom endast Löf, och upplystes, att Johansson afmisshandlingen qvarhölls på Sahlgrenska sjukhuset dit han blifvit afförd, hvilket förhållande bestycktes af doktor Liborii utfårdade, poliskammaren tillstallde låkare ettest, ungefär så lydande: ,att Johan Johansson var behäftad med 4 större mer och mindre djupt genom huden gående sår, med contunoderade kanter, af hvil ka det ena säret går tvärt igenom högra kinden; vidare tretton blodviten eller skrubbsår 1 ansigtet och på händerna; trenne stora blånader omkring högra ogat och på högra låret. Dessutom äro 6 tander, dels i öftra och dels i nedra kåken på högra sidan utslogna och kåken svårt skadad på ett satt, som ånnu svårligen rätt låter beståmma sig. Dessa skador, som bära vittnesbörd om en oerhördt våldsam misshandling, komma dels att för liistid en qvarlemna vanställande mårken i ansigtet, och dels att för minst 2:ne månaders tid göra den sårade oförmögen till tjenstgöring. Detta attesteras c. c , Löf afgaf en så lydande berättelse: Något 10re 10 på Tisdags afton passerade Lof och Johansson törbi Dahlanderska huset, dervid de från bryggaredrången Sven Anderssons derstädes befintliga lonkrog fingo böra buller och oljud. De nårmade sig derför dörren till krogen i afsigt att gå dit in och afstyra oväsendet; men då dörren var tillsluten bultade de på en ruta, med uppmaning att låta upp för dem, dervid en röst inifrån svarade: ,gå omåring!Följande anvisningen gingo de in genom stora förstugan på gården och derifrån vidare in i den förstuga, som från gärasidan leder till krogen, utanför hvars dörr de likväl stannade i tvekan att gå in, emedan de af rösterne törnummo, att en större folksamling var derinne. Ef ter några ögonblicks öfverläggning beslöto de att gå upp i andra våningen och inne hos en madam Andersson, hvars bostad år belägen midt öfver krogrummen, ,observera,, bvad utgång krakelet på krogen kunde taga. Dit inkomne tillkännagäfvo de genast för madamen anledningen till besöket; och elter det de en stund samspråkat med en bekant, målaregesållen Bogren, som der tråffades, samt intagit någon förfriskning dem blifvit bjuden, kommo flere personer inrusande i rummet, der Löf och Johansson uppehollo sig. Af dessa personer namngåsvos nu cigarrarbetarne Norlander och Fredrik Andersson, Niklas Carlsson Mellgren, Andreas Olsson och en annan ,Killrare,, smeden Harström. Sedan Johansson, som var klåda i uniform, frågat dem: ,hvad de hade deruppe ott göra, och Löf visat dem sitt tjenstetecken, upp manades de att oslägsna sig; men då de icke ville ätlyda uppmaningen, blefvo de utkörde. Efter nåra en hald timmas förlopp äterkommo en af cigarrarbetarne, båda ,Killrarna, och artilleristen Krans, medhafvande 14 8 sjömån, dervid ordvåxling genast uppkommit, och skulle bland onnat af sjomännen yttrats: år det fråga om slagsmål, så skola vi val bli flere om det., Sävål Lof som Johansson, inseende sin underlägsenbet, ville derföre aflågsna sig och smögo sig ut från madam Anderssons bostad ned i gården, der de funno alla utgångar tillbommade. De hade knappast hunnit göra sig fullt förvissade hårom, innan flera stenar från olika riktningar kommo dansandes emot dem, Johansson tråffades genast och störtade till marken under ett förfårligt nödrop, hvaremot LÖf, som unurtumultet visserligen tråffades af flera stenar för bröstet, ena armen och venstra ljumsken, lyckades draga sig tillbaka in åt gården, derunder han kommit nåra en stenhög, den han i mörkret icke blifvit varse. Nu tråffad af ett slag för bröstet, föll han omkull i stenphögen, bakorn hvilken han derefter förskansat sig och började till sitt sjelförsvar kasta sten tillbaka, hyarmed han fortfarit endast en kort stund, då hr löjtnant Bohle kom poliskonstaplarne till hjelp, och dervid våldsverkarne flydde Öfver ett vid gårdens ena sida uppfördt plank. Löf upplyste att gården, der tumultet ågt rum, icke vore stensatt, hvaremot den var uppfyld af en myckenhet gråstensflisor med hvassa konter. 4 sjömån som tagit sin retrått upp till madam Andersson, båktades derstådes samma afton, då åfven Andreas Olsson och Norlander grepos. Löjtuant Bohle beråttade: att han omkring kl. half till 11 på Tisdags afton håndelsevis kom gående i granskapet af Dahlanderska huset dervid han fick se trenne personer hoppa ner från ett plank, som skiljer gården från Larmgatan. Han anhöll dem genast,