Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1852, sida 2

öfvergifven af sina kamrater. — Öfver Aci Reale gick det genom lavabetåckta trakter uppåt till Giarre, som ligger på slutningen af Etna i en vegetation, som blott en vulkan är i stånd att frambringa. Hela bergsidan ofvanför Giarre år betåckt med olivskogar och vingårdar, eller, som det på innebyggarnes fantasirika språk heter, med två eviga floder af olja och vin, som slingra sig ned iill dem. Hvad som dock långst fångslade min uppmårksamhet var Taormina, icke blott för dess gigantiska amsitheater, som år uthuggen i graniten på en skyhög klippspets, utan för den oändtligt herrliga utsigten från denna theater. Hvilket fullåndadt skönhetssinne hos de gamla, att förlägga den scen, der tibians ljud och de fulltoniga verserna skulle verka på folket, i sådana omgifningar! Vänder man blicken mot norr, så svåfvar den utåt sundet, som skiljer Sicilien från Calabrien och förlorar sig i det Tyrrhenska hafvet eller mellan Calabriens skogbevåxta berg; mot söder omfattar den de leende slåtterna vid Leontium, hvilka stråcka sig ånda ned till hafvet; i Öster vidgar sig det Joniska hafvet till Greklands kuster, och i vester upptornar sig Etna i sin blåndande snöglans. Lägger man hårtill söderns slammande solljus och beundransvårda sårgprakt, så har man en tafla, som hvarken kan teck