ullständigt kan bedomas. —— — — —— ——— —— A— Frankrikes konstitntioner. Då det torde icke vara utan interesse att å veta huru många olika konstitutioner, Som xisterat i Frankrike sedan 1789 fårs revolution och det parlamentariska styrelsesåttets införande derstådes, meddele vi hår nedan en summarisk öfversigt af alla franska sörsattningar sedan bemälte år: Den sörsta konstitutionen, som var monarkisk-konstitutionel, hromulgerades den 3 Seytember 1791 och varade icke stort mer n ett år. Sedan följde den demokratisk -republikanska konventsförfattningen af den 24 Juni 1793, hvilken icke kom till utförande. D:rektorialförsattningen af den 23 September 1795 ågde bestånd i 4 år. Henne följde konsularförfattningen af den 13 December 1799 (22 Frimaire år VIII). Det organiska senatsbeslutet af den 2 Augusti 1802 proklamerade Napoleon Bonaparte till förste konsul för lifstigen. Senatsbeslutet af don 4 Aug. 1502 (16 Thermoider år X) reviderade konsularförfattningen. Sedan följde kejsarförfattningen, som återfinnes i det organiska senatsbeslutet af d. 18 Maj 1804 (28 Floreal år XII), hvars första artikel lydde sålunda: republikens regering anförtros åt en kejsare, som antager titeln: Fransmännens kejsare. Råttvisan skipas i kejsarens namn genom af honom tillsatte embetsmån. Napoleon Bonaparte år Fransmånnens kejsare.Senatskonstitutionen af den 6 April var ett misslyckadt lappverk af senaten, som icke ville tro, att med Napoleon, hvars kreatur den varit, åfven den upphört att existera. Ludvig XVIII:s proklamation af Rouen den 2 Maj 1814 lade detta -brädskans prågelpåtryckta konstitutionsulkasttill handlingarne. Ludvig XVIII oktroyerade sjelf en karta af d. 4 Juni 1814. Efter återkomsten från Elba publicerade Napoleon under den 22 April tillågs-artikeln till riksförfattningen, hvarigenom han, sogande sig efter tidens fordringar, omgestaltade sina förra författningar i representativsystemets anda. Slaget vid Waterloo och Bourbonernas andra restauration återstållde den oktroyerande kartan af d. 4 Juni 1814. Karl X:des statskupp i Juli 1830 bragte kartan och med henne hans dynasti på fall. Ludvig Philip besvor kartan af d. 7 Augusti 1830. Februarirevolutionen kullkastade den yngre bourbonska liniens thron. Frankrike blef åter republik; det erhöll sin elfte författning, utgifven den 5 Nov. 1818. Den djersve konspiratorn Louis Napoleon Bonaparte bröt sin ed, kullkastade den republikanska försattningen och gaf Frankrike af egen maktfullkomlighet en ny författning af den 14 Januari 1852, den 12te i ordningen. Denna konstitution utgifver sig sjelf för att vara en imitering af konstitutionen af år VII och den liknar densamma, såtillvida, att den gör slut på republiken, af hvilken ingenting annat återstår ån namnet, och koncenterar hela makten starkare i en mans hand, ån de fleste monarkiska författningar. Det finnes imollertid betydliga olikheter emellan de begge konstitutionerna af 1799 och 1852. De väsentligaste åro följande: Enligt konstitutionen af 1799 valdes förste konsuln (liksom de begge andra, vid sidan af honom betydelselösa konsulaterna) af senaten bland de medborgare, som sunnos på den genom en tredubbel omröstning bildade nationallistan. Förste konsuln förde icke högsta besålet öfver landtarmån och flottan, kallades icke statens dfverhufvud, kunde icke förklara krig eller sluta fred och traktater utan den lagstiftande församlingens sanktion; han kunde icke utnåmna fredsdomare eller domare vid kassapo 2 46— 1 11 muasl AFHangldot — — —— e