Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1852, sida 1

gagnande, att han alldeles icke hörde denna anmårkning. — Childe Harold? ja, mycket gerna! sade Engelsmannen och gick till sina lådor. Ett ögonblick derefter återkom han verkligen med ett vackert exemplar af dei Byronska arbetet, som han lemnade den unga damen. — Ni år såkert i besittning af Aladdins underbara lampa! utropade hon öfverraskad, eftersom ni så lått kan uppfylla alla önskningar. — I do not know tt, svarade Engelsmannen allvarsamt. Men om den vackra miss önskar den, så skall jag mycket såkert skasla den. Detta naiva yttrande, som innebar all en mans säkerhet och öfvertygelse, som år i stånd att tillfredsstålla hvarje nyck och icke skyr något offer, framkallade ett oemotståndligt löje. För att gilva samtalet en annan våndning sade flickan, i det hon blådrade i Engelsmannens bok: hvad jag ålskar detta Byrons verk! och huru stolt er nation kan vara ölver att hafva srambragt en sädan man! — Indeed, svarade Engelsmannen torrt, and han kan vara stolt öfver att hafva tillhört such a nation. — Jag tror likvål icke, anmärkte den ty