Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1852, sida 1

Explosionen å Loudden. Stockholm d. 26 Jan. I går redan från tidigt på morgonen och hela dagen igenom stråmmade en stor mångd af menniskor ut till Lidingöbro och Loudden, för att betrakta ruinerna af det i lördags exploderade kruthuset. Redan vid Lidingöbro såg man, huru Vårtans is tvårsöfver till Lidingölandet var grusad såsom en landsvåg med pulfveriseradt tegel. Framkommen till sjelfva skådeplatsen för explosionen finner man en vidstråckt åt alla sidor fullkomligt förhårjad jordrymd. Af byggnaden, dess tak och murar, syntes der nåstan icke ett spår, jorden var inom en vidstråckt omkrets uppristad och den, som icke förut sett byggnaden och kånde dess belågenhet, kunde nu icke ens såga hvar den legat. Sjelfva grunden var alldeles raserad och utplånad. På ett långt afstånd i skogen påträffade man småbitar af jernluckor och dörrar och från tråden nedförde blåsten skyar af fint tegelpullver. Kruthuset hade helt nåra intill sina murar varit omgifvet af reslig och vacker skog. Nu fanns på en rymd af flera hundra qvadratalnar icke ett tråd eller en buske, icke ens en stubbe eller rot. Våldiga granar hade med rötterna blifvit slungade hågt upp och kastade långt åt sidorna och till en del afbrutne eller alldeles splittrade i fallet. Långre bort var skogen nedfålld genom de slungade tråden och stenarne och genom lulttryckningen. Man observerade, att explosionen skett åt fyra håll, efter byggnadens fyra hörn, så att den verkat våldsammast åt den sydvestra sidan, från hvilken antåndningen ,trobgen skett, emedan qvarlefvorna af de döda kropparne funnos kastade åt detta håll; skogen låg hår långt upp i landet uti en bred gata, alldeles som afmejad såd. Alla lemningar efter de dödade menniskorna voro nu undanskaffade. Bredvid ett större stycke af en jernlucka, i hvilken sågs ett hål, som icke syntes vara af explosionen åstadkommet, såg man några små trasor af ett förskinn, af ett par byxor och en tröja, samt en stösfvel och en vante. Det tråd, mot hvilket större delen af den ena alldeles förkrossade kroppen fanns fastslungad, var ånnu alldeles rödsärgadt af blod. På sjelfva platsen och långt deromkring kåndes en vedervårdig svafvelstank. Verkningarne af explosionen och den deraf uppkomna lufttryckningen stråckte sig vidt om