Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1852, sida 1

och -vacker hafva samma betydelse. Hon hade också varit föremål för en ståndig dyrkan i Neapel, och jag iakttog ofta med glådje huru ypperligt hon fårstod att afleda denna galvaniska ström. Hon var beständigt naturlig, anspräkslös och lika mot alla; hon tycktes tillhöra dessa lyckliga naturer dem kurtisen icke kan förderfva, emedan de icke mårka den. Hon hade blifvit uppfostrad i en fransk pensionsanstalt, hvarifrån hon medfört en tournure som en parisiska och, hvad som var ånnu mera, en beundransvård finhet, hällning och säkerhet i hela sitt sått att vara. Med allt detta tycktes hon hålla obeskrifligt mycket af sin far, men det syntes tydligt att hon också kunde göra med honom hvad hon ville. Ö och ni har kunnat beqvåma er till en sådan sjöresa, herr Schönnemann? frågade jag. — Ja, hvad gör man icke för fruntimmernas skull, svarade han leende och nöp sin dotter i kinden. Får öfrigt mår man icke så illa hår. Man kan råka sin pipa i ro, sjöluften ger appetit, bordet år särträssligt, vinet likaså,, och medan de andra springa omkring i ståderna får att se på kuriositeter, och annat strunt, kan jag sitta hår på dåcket och helt makligt röka min pipa; dessutom var det också något annat som slog hufvudet på spiken. .-.