Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1852, sida 2

till universitetet och den akademiska ungdomen. Under afsjungande af en af P. R. författad sång, -En Reise-, för hvilken förlidna årets sård till Götheborg och Norge utgjorde åranet afslöjades olvanomtelade transparent, l och derefter utbragte kand. Guldberg i ett numoristiskt föredrag en skål för den nordiska qvinnan, som i Pingsten hade helsat de studerande vid afresan från och återkomsten till Köpenhamn, som hade emottagit dem vånligt först i Götheborg och sedan i Christiania, osh slutligen skånkt dem den vackra fanan. Hr Ploug utbragte en skål för de tillstådesvarande gåsterna från de andra nordiska landen, och bland dem för E nglåndaren, lektor Stephens, som i det han tackade, tillika talade för minnets förhoppning, att nemligen också England af sina historiska minnen måtte låra, att de hörde till de nordiska folken. Sedan ännu en sång, Danmark-, af C. L., blifvit afsjungen och sedan magister M. Hammerich hade utbragt en skål för de nordiska konstnårerna, och flera muntra skålar efterföljt, slutades måltiden, under det musikkorpsen utförde åtskilliga stycken Öfverlemnade man sig åt, såsom vår sagesman Berlingske Tidende uttrycker sig, den ubundne Lystighed-. Af den ofvannåmnda af P. R. författade sårdeles vål lyckade sången -En Reise-, nekar oss utrymmet att intaga mer ån de tre sörsta stroferna, hvilka vi meddela såsom prof: Fra Livets Toldbod nu raskt ombord! Thi Phantasiens Slesvig s:iler Med Önskets Fart piler det mod Nord, Og snart vi Sveas Capri peiler: Paae Dierkkit vrimle Huer blaae og graae, En evig Boeuf er i Kabyssen paa, Og Sang og Klang Fölge vor Gang Med Lunets legende Delphiner. Vi er paa Elven — fra vaarlig Strand De förste Broderbilsner möde; Vi er ved Gryden, hvor af dens Vand Sig Bjergets Trolde koge Flöde: Et Coup de main og — Götheborg er vor; Men Seierherrerne af Marken slaaer I Vennestrid Thomanders Vid Och saa den svenske Stormagt, Banco. Nu svöber Taagen os gjestmildt ind, Saa Ingen macerker, at vi svaie, Men bort den tulles af Aftnens Vind, Naar om den sidste Pynt vi dreie: Se Christiania i Fjordens Bund! Kanonen aabner hilsende sin Mund, Og fra hver Aas Det Gjensvar faaes: Velkommen bid til gamle Norge! (L. V.)