Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1852, sida 2

— ——— 20 år gammal, högvårt, blond, med öppna och vackra drag, hvilka jag, första gången jag såg dem, betraktade med ett visst, ja, nåstan historiskt intresse. Han var en son till Napoleons gemål, erkehertiginnan Marie Louise, af hennes andra åktenskap med grefve Neuperg, var officer i Österrikisk tjenst och reste under namn af grefve Montenuovo; de två åldre tycktes spela ett slags mentorsroll hos honom. De voro ett par mycket ålskvårda och högst bildade mån, hvilka ganska vål tycktes inse, att en poet från det lilla Danmark icke kunde hafva så mycket att slåsa med, som en son till hertiginnan af Parma, men dutta vektadt visade mig mycken artighet och vänskap. Vårt umgånge var derför, som det alltid bör vara på resor, fritt, Oppet och naturligt, och om dessa rader någonsin komma för deras Ögon, skola de såga dem, att jag ånnu alltid, i en mognare ålder, förvarar dem i ett vänskapsfullt minne. Utom dessa tre reskamrater, var det också en fjerde, på hvilken jag åfven tånker med nöje, ehuru på ett annat sått. Det var en engelsk gentleman, något öfver trettio år gammal, orimligt lång till våxten, och slankig i alla sina rörelser, liksom om han omöjligen förmådde beherrska denna ovanliga kropp. Hans hår ock skägg voro rödaktigt blonda och