Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1852, sida 3

na anses såsom symbol på den demokratiska oppositionen; deruti ligger således hemligheten, så att Qvåkarne hådanefter må taga sig vål i akt, om de vilja besöka Italien. bredöokyssie hatt på hufvudet, hvilket i ToskaFörr och nu. De reaktionäre hos oss motsätta sig införandet af jernvägar, emedan de anse vära gamla landsvägar mera tjenliga att qvarhålla massan af folket på samma låga ståndpunkt i välstånd och kultur. Men om någon konseqvens hos dem kunde komma i fråga, skulle de åfven finna icke blott ångfartygen, utan åfven hela seglationskonslen fördömlig; ty det år lått bevisligt att folkens framskridande i frihet och civilisation skulle gått den yppersta snäckgång om menniskan aldrig lärt kånna eller velat begagna annat fortskaffningsmedel, ån åsnan, hästen eller kamelen. Ett skepp af första storleken — t. ex, en Ostindiefarare — bår vanligen 1,200 tons eller 24,000 centner, men behöfver blott en besättning af 60 man. En kamel deremot bår icke mer ån 6 centner, och det erfordras en förare får högst 10 af dessa djur. En enda skeppsladdning skulle således till lands ersordra en karavan af 4,000 kameler och 400 ledsagare! Och dessutom har skeppet minst fyra gånger större snabbhet. — Men hvad år denna snabbhet emot ångvagnstrainens! —