Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1852, sida 3

— — —— — — —— —— ———— 321 — O, min Gud! mumlade Claude i sållaste hänryckning. — Kom! nårma dig Felicite; hon år din hustru, jag skånker dig henne. Alla de sorger, hvilka nu nedtrycka dig, skall du snart bannlysa srän ditt minne. Onesippe skall gå i landsflykt. Jag skall såtta honom på sölter. Han skall bosåtta sig i Italien eller i Spanien. Åren skola föråndra honom. Jag har godt hopp att ... Ack! du hår Tancred: återtog han i det han Öppnade dörren åt gatan. Nå vål! huru slutades saken? Tancrede var litet blek. Han höll näsduken i handen och torkade sin panna. Hans lockar lågo i oordning, hans klåder voro skrynklade och hans uppsyn och gång, buro det synnerliga dramatiska uttryck, på hvilket man igenkånner de personer, hvilka såtta sin högsta åregirighet uti att vid tillfålle göra theaterkupper. — Ack! himmel! hvad år det? stammade Claude, anande någon katastrof: Onesippe? — Han bar förgift hos sig, han har begått sjelsmord: svarade Tancred. Slut. i AA RET ART RAR PE ERAE HE AISA BAER KS RR