Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1852, sida 1

Religions-fanatism ibland de norska själlånnarna. Med senaste tidningarna från Christiania hafva vi emottagit underråättelse om de försärligas e yttringar af religiös fanatism hos de norska själlsinnarna i Kaulokeino och Skjervö, hvilka yttringar tillochmed gått så långt, att man måst påkalla den verldsliga aktens bitråde för att undertrycka dem. Vi meddela hårom följande utdrag ur -Tromsö Tidendeför den 19 Nov. sistl. år: Underrättelserna om Finnarnas religiösa förvillelser blifva allt mer och mer sorgliga, och extasen har uppnått ett stadium, som tycks böra vara det yttersta; ty den stackars själlfinnen, icke några enskilda, utan i massa, besinner sig nu på vanvettets ståndpunkt. Då Då pastor Zetlitz, den sista som innehade presterligt embete i Kautokeino och Kistrands socknar, sistlidne September afreste derifrån, för alt emottaga sitt nya kall långre såderut, anmodade biskopen i Tromså pastor Stockfleth, som just då befann sig på en resa i Finmarken, att någon tid stanna hos kautokeinefolket för att söka återföra det till en sannt kristlig ståndpunkt. Stockfleth antog uppmaningen, och se hår huru han i ett bref af d. 27 Oktober, samt i ett par senare skrilyelser skildrar förhållandena: Redan då han närmade sig Kautokeino fann han de sorgligaste tecken på folkets fanatiska blindhet. Hvar han kom in och efterfrågade tillståndet, hvilade den djupaste nedslagenhet på folkets ansigten, man klådde sig utvårtes, figurligt, i såck och aska, och på sin fråga erhöll han alltid svaret: -Med kroppen står det nog bra till,hvarefter stundom tillades: -men med sjålen står det illa till. — Vid ankomsten till själlbyn ljödo redan på afstånd till hans öron sanatiska, vilda och oartikulerade rop, blandade med gråsliga eder från en talrik hop, som samlat sig omkring handlanden Ruths hus; ja, dessa rop voro så skårande, att den skjutsan-Amnnnnnnn STAT SNES SRS SSR RS RAR SA RR ER ER RER