Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1852, sida 2

—— heter ån må förekomma, så skall jag snart hafva lärt dig att öfvervinna dem: du år nu i det skick att du kan lyssna till mig. Men, först måste jag göra det bestämda vilkor, att du genast lemnar herr Lubois hus. Afbryt mig icke. Når jag fått förklara mig, skall du som jag, finna det nödvändigt. Hr Lubois år en bra karl, jag medger det; för honom den rike, den sjelsständige, den allmånt aktade kåpmannen, år du icke och kan aldrig blifva, han må såga och göra hvad han vill, annat ån Onesippe Audemers bror ... Onesippe Audemers bror! . . Ack, Claude, Claude, huru plågas jag icke af ånger och qval, når jag betänker att jag invecklat dig i min undergång, och huru hatar jgg icke detta namn, som man i hvarje ögonblick kan framkasta mot dig såsom en sörebräelse, såsom en skymf. Men lika godt! det som år skett år skett; jag vill hvarken ursåkta mitt brott och fårdömma mina domare: Samhållet kan ej ega bestånd, om det ej försåtter de som skada det, uti overksamhet. (Forts.)